Det är förstås nypressar jag pratar om. För en del samlare är det som att svära i kyrkan om man nämner att man har ett nytryckt exemplar av en gammal skiva. Och jag kan sympatisera till en viss del med att man känner så. Men efter en hel del inre diskussioner har jag kommit fram till att det viktigaste ändå är musiken på skivan. Inte vilken utgåva det är eller vilket årtal en skiva är tillverkad. Men missförstå inte – det är inte oväsentligt. Dock så är det inte längre avgörande för mig. Viljan att ha musiken trumfar i regel vilken utgåva det gäller.
Jag delar in mitt skivsamlande i två kategorier. Det som är lättillgängligt och det som inte är det. Till det lättillgängliga räknas framförallt klassisk hårdrock och skivor som sålt i miljontals exemplar. Det är skivor som går att köpa direkt, i tidiga utgåvor och till billiga priser. Tillgänglighet och pris gör att det blir helt onödigt att köpa ett dyrare, nypressat exemplar.
Den andra kategorin är självfallet den motsatta. Skivor som i original oftast släppts i liten upplaga eller under en tidsperiod då vinylskivan var ett utdöende format. Exempelvis köpte jag en av världens bästa skivor, ”Vauxhall and I” med Morrissey, i en fräsch nyutgåva häromveckan. Ett album som ursprungligen släpptes 1994 och idag kräver att man pungar ut med bra mycket slantar för en originalpress. Även om jag inte är helt främmande för att lägga en sådan mängd slantar för just den skivan så var det akuta habegäret av musiken större än behovet av rätt utgåva. Och efter några dagar damp den ned i brevlådan och jag kunde lyssna på ett varmt och kristallklart ljud till en summa som man knappt ens rycker på axlarna åt. Helt klart värt det.
Det handlar som ni märker om avvägningar. Och en aspekt jag inte nämnt är kvalitet. En gammal skiva kan vara i otroligt dåligt skick. Ett sällsynt exemplar från 1990-talet kan tinga ett pris som gör att man kippar efter andan trots att skicket är nära gränsen till rent skräp. En fälla jag trillat ned i några gånger. Med den risken i åtanke känns det faktiskt otroligt skönt att kunna hala fram ett nytt fint exemplar, förvisso utan proveniens, av samma album och bara lyssna.