Korkat om inte gräsrötterna bjuds in i Sara kulturhus

Ibland dyker det upp sådant i den här tidningen som gör mig lite fundersam. Jag menar inte något reportage med någon i Hjorthornsträskliden som har världens största samling av antika rakbladsvässare och ljusskäppor. Ibland är det sådant jag bara inte förstår.

Sara kulturhus öppnar till hösten, och Magnus Ericsson drömmer om en plats som är mycket mer än bara Tomas Ledin och konferenser.

Sara kulturhus öppnar till hösten, och Magnus Ericsson drömmer om en plats som är mycket mer än bara Tomas Ledin och konferenser.

Foto: White arkitekter

Krönika2021-03-12 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu senast var det intervjun med kulturhuset Saras ledning. Där det stod att huset inte var en plats för gräsrötterna. Jag tappade hakan, om jag ska vara ärlig. För den typen av arrogans kan väl inte finnas hos de som skall guida Skellefteås största kultursatsning sedan… sedan någonsin. Plötsligt dök den där oron jag alltid burit på, att huset kommer ett bli ett konferenscenter med några avbrott för Tomas Ledin och en buskisrevy i jultider. Säkra kort för att balansera böckerna. Visst, sådant måste det finnas plats för, men inte bara.

Självfallet hoppades jag att det var något som bara blivit fel eller någon missuppfattning, kanske någon som inte är van att uttrycka sig i intervjuer. Gud ska veta att jag själv sagt en del märkliga saker i sådana. Men jag hade såklart något mer armbågsutrymme som artist att provocera och bara vara allmänt obstinat, även om pinsamheten kryper som skabb under huden varje gång jag stöter på någon sådan gammal intervju. Samma armbågsutrymme finns nog inte för några som skall leda ett mångmiljonprojekt.

Fast det slog mig att de ännu, på ett sätt, är amatörer, när det kommer till att leda ett kulturhus. De lär sig i viss utsträckning på jobbet, så vitt jag kan förstå, då ingen haft ett sådant uppdrag tidigare. Skelleftebor med den erfarenheten är det ont om, även om det finns. Det är ett modigt beslut av husets styrelse att inte lägga förtroendet i händerna på några mer erfarna på sådana positioner. Men förhoppningsvis betyder det att de inte bara kommer trampa på i gamla spår som andra kulturhus redan nött upp. Det kan faktiskt visa sig vara en vinstlott för stadens kulturliv.

Men tillbaka till gräsrötternas varande och icke-varande i Sara. Det pudlades rätt omgående efter det att representanter för gräsrötterna ställt sig öppet frågande till uttalandet. I ärlighetens namn kändes det alltför korkat att man från Saras sida inte skulle vända sig till just dessa för samarbete och själva lära sig av deras kunskaper och erfarenheter. I synnerhet när till exempel Trästockfestivalen har snart tre decenniers samlad erfarenhet av att arrangera Sveriges största gratisfestival och alltid jobbat stenhårt på att hitta nya sätt att balansera på linjen mellan kommersiellt och utmanande.