THEODOR EKENSTEDT: Jag har tappat fotfästet och min självbild är kraftigt förvanskad

Det är en allmänt vedertagen sanning att det bor en liten undernärd nörd i oss alla. Denna lilla nörd får sin livskraft genom att veta mycket om obskyra ting – men för att kunna tillgodose sig denna energi måste dess värd, alltså vi människor, rätta mindre vetande människor, allra helst hänsynslöst med en introduktion enligt formatet ”Alltså, egentligen …”.

Vet inte om det finns någon bra svensk översättning. Engelskans ”Um, actually …” sammanfattar fenomenet än bättre. Men ”Alltså, egentligen …”, ”Mm, fast …” och ”Eh, faktiskt …” nyttjas flitigt.

Okej, så vad är poängen? Jo, jag är sämst på frågesportsfakta om vårt verkliga samhälle. Särskilt samtida fakta. Det händer för mycket, för snabbt för att jag ska räcka till att hänga med. Eller är jag ointresserad? Kanske båda två. Det är pinsamt – särskilt i valtider – och beroende på yrke, kanske även på gränsen till ett tjänstefel. Jag intalar mig som tröst att detta tillkortakommande vägs upp av min kunskap kring livets perenner och vintergröna. Jag pratar förstås om spel som Magic: the Gathering och Dungeons & Dragons, eller fantasy/scifi-sviter som Sagan om is och eld, Sagan om Ringen eller Dune.

Chimären krossades när jag ramlade över spelshowen ”Um, Actually”, som handlar om att på ett pedantiskt vis rätta programledaren när denne läser upp felaktiga påståenden om olika nördiga intresseområden.

Efter att ha sett alla säsonger inser jag att jag närmast kan beskrivas som en posör. Det finns ju många områden som ligger i periferin som man kan navigera sig runt skapligt (Star Wars, Star Trek, Stargate – ja, egentligen allt med "star" i titeln). Dessa kan ta en hel livstid att bemästra, så man kan inte förvänta sig så mycket. Men vissa andra grejer ligger närmare hjärtat. Och det är där kniven vrids om.

Nådastöten kom i turneringen "champion of champions", när Jon "Gutz" Gutierrez (som förstås hälsade på klingonska) visste allt från att smurfarna Smurfette och Sassette inte föddes, utan skapades av Gargamel till att Arthur C. Clarke och Stanley Kubrick samskrev 2001: A Space Odyssey. Han kunde – efter att bara ha hört ljuden – identifiera transportören i Startrek: The Next Generation, ljussablarna i Star Wars, Tardis i Doctor Who, protonryggorna från Ghostbusters och cylons från Battlestar Galactica. Han kunde till och med placera alla nio Planet of the Apes-filmer i ordningen som de släpptes …

Ni vet den där känslan när man liksom inte längre har fast mark under fötterna, när man faller genom tid och rum. Exakt så. Sammanfattningsvis – vad är jag, alltså, egentligen?

Theodor Ekenstedt: Vad är jag, alltså, egentligen?

Okej, såhär är det. Jag har tappat fotfästet och min självbild är kraftigt förvanskad. Jag blir aldrig en Gutz.