– Det här blir bra, sa jag till sambon. Titta så söt räv du spelar! Och han slåss med en pinne. Så mysigt!
Jag förväntade mig ett oförargligt litet ”Zelda”-äventyr. Kulörta miljöer och sagolik inramning. Det tog väl cirka tio minuter innan det stod klart att det mer eller mindre rörde sig om ett förklätt ”Elden Ring.” Jag åkte på däng. Massor av däng. Mos, kross och kremation.
Några dagar senare kämpade jag fortfarande med första (!) bossen; en svävande tegelvägg som viftar runt med en stor påk. Efter 15 fruktlösa försök att sänka åbäket på lika många minuter tröttnade sambon. Med uppgiven stämma frågade hon:
– Är inte det där ett barnspel?
– Nej! Det är INTE ett barnspel! Det är SKITSVÅRT.
– Men sänk svårighetsgraden då.
För tio år sedan hade ett sådant förslag bemötts med en högljudd fnysning. Att sänka svårighetsgraden var då detsamma som att fuska. Idag är jag (lyckligtvis) av en annan åsikt. Efter många iterationer av personlig utveckling har jag landat i den rätt självklara slutsatsen att det viktigaste är att jag har roligt med ett spel. Om det ibland innebär att jag måste sänka svårighetsgraden ett snäpp får det bli så.
Jag tror dessutom att utvecklarna hellre ser att du fortsätter spela och har trevligt med det, än att du skrikande bryter spelskivan i bitar efter att ha suttit fast på samma bossjävel i dagar. Annars hade de knappast lagt in möjligheten att välja svårighetsgrad.
Hade jag till exempel aldrig sänkt svårighetsgraden i bossfighten med den där förbannade paddan i ”The Witcher 3: Hearts of Stone” är risken stor att jag hade lagt ner spelet helt och hållet. Tänk så många äventyr med Geralt som jag hade missat då.
Enda gången jag motsätter mig ett ”Easy”-läge är när högljudda röster kräver att utvecklarna ska lägga till ett. Finns det ingen valbar svårighetsgrad till att börja med är det i mina ögon uppenbart att utvecklarnas vision är att spelet ska upplevas på rådande premisser. Då är det bara att gilla läget, eller helt enkelt välja något annat.
Men finns det en lägre svårighetsgrad? För all del: Kör på den! Det gäller särskilt dig som fastnat på den svävande tegelväggen i ”Tunic”. Det finns så mycket mer att upptäcka i den där undersköna världen. Låt inte en dum, svävande rövtegelvägg stå i vägen för det.