Metallica, ja. Dessa giganter av giganter. Lika fantastiskt som jag tycker det är att dagens unga upptäcker bandets gamla låtskatt i serien ”Stranger Things” – ja, lika tårögd av bedrövelse blir jag av att lyssna på bandets nya singel ”Lux Æterna. Man kan med lätthet skriva långa raljerande uppsatser om hur bandet gått från thrash metal till rock i mainstream-fåran. Jag ska bespara er från mer detaljerade beskrivningar av bandet stilistiska skiftningar än så men en sak kan jag säga och det är att Metallica aldrig låtit mer intetsägande än på sin nya singel.
Det mest diplomatiska jag kan komma på att säga är att det låter ungefär som ett marginellt bättre Volbeat. Och då tycker jag att Volbeat är ett av världens absolut sämsta band som sunda människor inte bör ta i ens med tång. Så nej, det bådar inte gott för framtida fullängdsalbum med Metallica. Jag föreslår fortsatt lyssning på ”Master of Puppets” istället för att glömma att Metallica är ett aktivt band.
Och på tal om aktiva band. Pantera spelar igen. Det har ryktats, skrivits och undrats i flera år om det skulle vara möjligt att återaktivera ett band där personerna, och i det här fallet dessutom bröderna, som en gång startat bandet är döda. Går det? Ja, tydligen. Enligt alla inblandade är det dock inte en återföringen utan snarare en hyllning av bandets musik och bröderna Abbott. Och responsen har varit, tro det eller ej, övervägande positiv.
Jag vet inte om det är pandemin som gjort att törsten efter musik är så extrem att även en halv version av Pantera får godkänt eller om det bara passerat så lång tid, drygt tjugo år, sedan originalet gjorde sitt att man accepterar läget. För i ärlighetens namn känns det ganska osmakligt. När de första klippen från spelningarna dök upp för någon vecka sedan fick dock till och med en surpuppa som jag erkänna att det verkat ha varit riktigt mäktigt. Låtar som ”Cowboys From Hell”, ”Walk” och ”A New Level” verkar ha gjorts rättvisa även om det är väldigt märkligt att se Zakk Wylde iställe för Dimebag Darrell vid sidan av Phil Anselmo.
Det är dock inte tillräckligt för att jag ska revidera mitt påstående om att hårdrocken av idag är död. För det är den.