Ridån bara dras igen, helt oceremoniellt, och publiken har sedan länge tystnat och slutat bry sig. Inte för att framstå alltför negativ alltså, men jag kan bli lite väl dramatisk och svartsynt när jag som nu har ont i ryggen. Hjärnan vägrar nästan acceptera att den där ledbrutne gubben som en aning överraskat plirar tillbaka i spegeln faktiskt är jag – skägget vitt men med håret i behåll.
Vi spelade nämligen in med mitt gamla band, Dynamo Chapel, i helgen och som sig bör numer så tas det en jävla massa bilder och det filmas en massa. Filmer och foton som allra mest tjänar till att slå hål på den där mentala bubblan i vilken vi just börjat spela in vårt andra album och fortfarande är ett gäng twenty-somethings som är lovande och på väg uppåt i världen. På en av filmerna sitter det en gubbjävel som jag vet är jag och spelar ett blödande gitarrsolo på en ytterst cool gitarr, en sådan jag aldrig haft råd att köpa när det väl begav sig; då bodde jag i en källare och hade knappt råd med hyra och el. Men gubbjäveln spelar i alla fall bra, till och med bättre än vad han gjorde när det först begav sig. Inte snyggare och mer städat, inte alls, utan snarare med en medvetenhet om hur man faktiskt skapar de där kaotiska men vackra ljuden som alltid hörts i mitt inre. Men ändå, det är en gubbe som spelar.
Rockmusiken är en pensionär, ingen tvekan om det. Det senaste rockbandet som blev riktigt stort var Coldplay och förutom att de suger big time (åtminstone de senaste tio åren) så är inte de heller några duvungar längre. Men rockmusiken är per definition en slyngel så hur ska detta gå ihop? Surprise, det gör det inte. Det är en döende genre, precis som jazzen före den. Visst, det görs en massa bra nya varianter inom ramarna för bägge genrerna, men allt vilar fortfarande på bluesen, musiken från slavarna i Nordamerika. Den enda i huvudsak europeiska musikformen är den ursprungliga elektroniska musiken, den tog sitt avsprång i klassisk musik, musik som är ännu jävla äldre än bluesen. Den där gubben i filmen som är jag, han sitter inte där och spelar musik lika mycket som han hänger sig åt musikalisk arkeologi i stunden. Hans nya album kommer ställas ut på museum.