Nämligen lusten att frossa i mord, både i form av litteratur, tv-serier och filmer. Var detta egentligen kommer ifrån vet nog ingen av oss egentligen, men traditioner och klassiker som tv-serien ”Morden i Midsomer” har säkert hjälpt till.
Ett av mina starkaste sommarminnen från barndomen och tonåren är kvällarna med just denna tv-serie om en liten by där mord och intriger är vardagsmat på samma sätt som veckohandling är för oss andra. Härlig och i viss mån lite väl banal underhållning som bara funkar under sommaren
Utbudet av deckare och tv-serier om mord och brott i alla dess former är som störst under sommaren och sakkunniga forskare har flera teorier om detta. Att vår hjärna vill lösa mysterier är en teori och kanske är det då rätt så troligt att vi dras till just brott och mord när vi är lediga en längre period och inte behöver ägna så mycket tankeverksamhet åt jobb. För det är ju att göra någon slags nytta ändå. En annan, enligt forskaren och självutnämnda skräck- och morbidexperten Coltan Schrivner vid forskningsinstitutet Recreational Fear Lab i Århus, är att vi dras till det hemska och morbida för att kunna förbereda oss inför svårare stunder ifall sådana skulle komma.
I Norge har den inofficiella traditionen påskekrim blivit en viktig del av påskledigheten som går ut på att norrmännen njuter av lugnet i sin hytte medan de läser deckare och thrillerböcker om seriemördare och bestialiska mord. Kan grannlandet borde väl även vi ge denna tradition ett eget namn?
Sett ur ett jämställdhetsperspektiv är den största kundkretsen av mordiska filmer och litteratur otippat nog kvinnor, vilket känns märkligt med tanke på att majoriteten av deckare inleds just med att en kvinna blivit mördad. Forskare menar att det går troligtvis att koppla till viljan att förbereda sig inför katastrofer och att kvinnor känner en större sådan vilja. Lite deppigt ändå?
Oavsett anledning avverkar jag ett flertal morbida filmer i sommar, senast Hannibal-filmerna, och aldrig tidigare har jag varit med delaktig i att lösa brotten. Och det känns bra att veta att hjärnan inte helt tagit paus när det är dags att återvända till arbetet.