Ända sedan jag var liten har jag alltid varit nördigt intresserad av historia. I dag är jag en av de där smått patetiska gubbarna som sitter och kollar på en dokumentär om andra världskriget efter en annan. Men vi vet att vad som hände denna torsdag är inget som haft ett motstycke i europeisk historia sedan den där tiden som vi sitter och ser dokumentär efter dokumentär om. Det är samma svepskäl och lögner om folkmord på etniska ryssar i det här fallet som det var angående etniska tyskar i Sudentenland 1938. It’s all a bit of history repeating, som Shirley Bassey sjöng.
Aldrig trodde jag det skulle ske igen, att nästan alla ungarna ska måsta göra värnplikten. Men det kan bli så nu, då det är den här aggressionen som Sverige alltid förberett sig för och med god anledning. Slaget vid Lejonströmsbron stod den femtonde maj 1808. Ungefär 650 svenska soldater försökte stoppa en nästan tio gånger så stor rysk styrka att ta sig över älven genom att förstöra bron. Med de oddsen är det inte direkt någon chock att sommaren 1809 var vår bygd ockuperad av Ryssland. I dag låter det nästan som en saga.
Jag vill inte framstå som någon domedagsprofet, men det är dags att vi går in i denna nya era av osäkerhet med öppna ögon och med en vetskap om vad som hänt tidigare. Det är ofta något man pratar om när det kommer till Förintelsen, att vi aldrig får glömma för att då kan de ske igen. Ändå tycks även de allra värsta av fasor blekna med tiden. Vi får även inte glömma att det var resten av Europas eftergivenhet som gav fanskapet i Tyskland känslan av att ingen skulle sätta sig emot hans förehavanden. Något som enbart i Ukraina resulterade i morden på någonstans mellan 1,2 till 1,6 miljoner judiska män, kvinnor och barn.
Men ska man sätta hårt mot hårt så kommer det dö människor, en osannolik mängd människor och det kommer alltid vara fler civila som får sätta livet till än soldater. Även det har historien visat. Så vad fan gör man? Hårdare sanktioner? Tydligare fördömanden? Några bitska memes? Jag har ingen aning. Allt jag vet är att valet i höst har blivit än viktigare nu. För din röst är så mycket mer värd än vad den skulle vara i Putins Ryssland. Till synes en obetydlig stuvbit, men utan den finns det ett hål i det lapptäcke som är vårt fria land.