Det är ingen högoddsare att nämnda spel kommer att kamma hem höga betyg. Men de har mycket att leva upp till. Kanske rentav för mycket. Det första ”Hollow Knight” hyllas till exempel ofta som en av de bästa 2D-”metroidvania”-äventyren någonsin. ”Hollow Knight: Silksong” ser ut att bli mer av det goda; fler fiender, större bossar, ännu mer kluriga hemligheter att hitta. Det kommer säkert att bli riktigt bra. Men vi vet också ungefär vad vi har att se fram emot den här gången.
”Starfield” är förvisso ingen uppföljare, men när du som utvecklare har titlar som ”The Elder Scrolls V: Skyrim”, ”Fallout 3” och ”Fallout 4” på ditt CV behövs ingen hyllad föregångare för att förväntningarna ska skjuta i taket hos många. Att ”Starfield” dessutom är Bethesda mest ambitiösa projektet hittills dämpar inte hajpen direkt. Personligen blir jag lite orolig när utvecklarna pratar om det ska finnas tusentals planeter att utforska. Jag är faktiskt inte supersugen på att utforska tusentals (troligen snarlika och tomma) planeter. Hellre ett gäng väldesignade, större områden fulla med innehåll istället. Vi får se hur det blir med det.
Allra brantast uppförsbacke är det nog däremot för ”The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom”. Föregångaren var inte bara ett bra Zelda-lir; det satte en ny standard för hur öppna spelvärldar bör designas. Föreställ er vilken press utvecklarna känner när de nu sitter där i sina bås på Nintendos kontor och knackar kod så svetten lackar i pannan, med alla utmärkelser och pokaler som tilldelats föregångaren tronande bakom dem. Hundratals pulsådror på hundratals tinningar som pulserar och dunkar likt krigstrummor ända in på småtimmarna.
Att döma av det lilla vi fått se från ”Tears of the Kingdom” är det heller inte tal om ett lika stort kliv framåt som serien tog 2017. Spelvärlden – som var den största snackisen i ”Breath of the Wild” – är densamma, fast utökad med nya områden. Mer av det som gjorde originalet så minnesvärt helt enkelt, precis som i fallet ”Hollow Knight: Silksong”. Och inget fel med det. Jag räknar dock inte med samma wow-känsla som när jag tog mina första stapplande steg i Hyrule för sex år sedan. Givetvis hoppas jag att jag är helt fel ute i allt jag precis skrivit.