Då var det en grej att skriva om när en ny cd-skiva med en artist kommit ut. Idag, not so much. I dag finns snart nog all världens musik i vår smartphone. Som referens så har jag för mig att jag tog emot samtalet med förfrågan om jag kunde tänka mig att knåpa ihop något för nöjessidorna på en Sony Ericsson K750. Ni hajar, det har hänt lite under den här tiden. Så pass mycket att tiden börjat krökas tillbaka på sig själv och människor har börjat köpa vinylskivor igen.
Vad som hänt under resten av den här tiden är för ogreppbart mycket att hantera, så det gör jag inte ens ett försök att sammanfatta. Men det har varit en ynnest att få börja skriva för publik, utvecklas, hitta sin egen stil och faktiskt råka på främlingar som uttryckt sin uppskattning för det jag haft att säga. Sällan har jag dock bemödat mig att öppna locket till den där kloaken som kommentarsfälten så ofta kan vara. Men jag har kunnat känna det i fingertopparna samtidigt som jag skrivit vissa krönikor att de brunblå hattrollen fått en TIA innan de ens hunnit igenom ingressen. Det har givit mig ett visst mått av lycka det med. Så till och med er, era astuffa keyboardkrigare, kommer jag sakna, på ett visst sätt.
Ni har nog börjat lista ut att det här är ett farväl och att även gamla krönikörer börjar sammanfatta sitt liv på dödsbädden. Blev det som jag tänkt mig? Kan jag glida in i evigheten med en vetskap att jag kanske till och med bidragit med något litet till världen? Kommer man bli saknad? Den sista frågan är kanske till och med svårare att få svar på för den döende krönikören än för den som avslutar sitt faktiska liv. För det är inte så att man bygger tvåvägsrelationer med ens läsare och det är inte så att ni sitter där bredvid bädden och håller den gamles hand när det stora mörkret slutligen omfamnar honom.
Men jag tänker att om jag fått betalt för att skriva så här jävla länge så måste jag gjort något rätt. Mest nöjd är jag över att jag under de senaste fem-sex åren skaffat mig armbågsutrymme att skriva om snart nog vad fan som helst. Inte enbart musik. Dessutom är jag såklart otroligt tacksam för alla er som tagit er mod och kommit fram för att uttrycka er uppskattning.
Men nu har jag dragit ut på det här länge nog. Så farväl då. Jag måste gå nu.