Theodor Ekenstedt: Har jag hittat nörd-Nirvana i rollspel?

Okej. Så, visst känns det ibland som att det finns en del trådar som ens livsväv bara ska bestå av? Alltså som att ödet knackar på, och om man inte öppnar, ja, då kommer ödet tillbaka på ett år eller två, så att tråden slutligen kan vävas in? Typ så känns det nu, när jag efter 34 år, äntligen för första gången testar spela rollspel. Alltså, vi snackar ”Dungeons & Dragons”. Jag har varit nära så många gånger utan att ens fatta det. Hamnat i samtal med rollspelare både här och där. Såklart spelade jag Warhammer 40,000 i tonåren, och därefter diverse semi-RPG:s. Jag har ju förstås också ett på-och-av-förhållande med spelproducenten Wizards andra flaggskepp, ”Magic: the Gathering” ... men aldrig något riktigt rollspel. Och vem kunde ana att det skulle vara grönare på andra sidan?

Så, jag spelar Gus Chairbane, en halv-halvling – kittelflickare till yrket – som alltid varit för klumpig för den nätta och smidiga halvling-by där han växte upp (detta då han till hälften är människa). Hela livet har han stött i takbalkar och knäckt pallar och aldrig fattat varför han alltid bara varit så fel. Detta har, naturligtvis, satt sina spår och gett honom en rejäl släng social angst. Så till den milda grad, faktiskt, att han gör en omedveten överenskommelse med en bortomvärdslig entitet som ger honom psyko-magiska krafter (han är såklart en ”Great Old One”-warlock). När han slutligen kan blicka in i sina nära och käras sinnen och skåda deras renaste intentioner blir han helt förstörd, och ger sig ut på en odyssé för att hitta sitt sammanhang. Och det är där äventyret börjar, när Gus träffar resten av följeslaget – Pip, en kaotisk gnom-barbar, och dennes vapendragare, magiker-barden Glum. I gruppen finns även den uråldriga alv-druiden Ana, som helst bara vill tillbaka till sitt träsk och slippa allt dravel.

Vi är inne på femte sessionen och har precis börjat nysta upp vad som verkar vara något slags ”Hot Fuzz”-liknande bya-konspiration på den lite skrockfullt döpta ”Full Moon Island”. Frågan är om sjömännen som just har tillfångatagit mig, alltså Gus, verkligen har fräsch fisk i säcken. Det lär nog inte dröja länge innan vi får veta det, förra sessionen slutade nämligen med att Pip sylade ett spjut rakt i låret på en av mina tillfångatagare. Bara tärningarna vet var detta kommer sluta …