Alldeles nyss fick mitt band frågan om vi kan tänka oss att vara förband till ett ganska coolt band från USA som råkar gilla just oss och som är på snabbvisit i Umeå för en spelning. Enda haken? Giget är nu på torsdag. Och lite för lång tid sedan vi alla spelade tillsammans har passerat för att det ska kännas bekvämt. Men när det knackar på dörren så här så öppnar man givetvis. Så vi tackade ja.
Sedan kom stressen, svetten och skammen. Hur i helvete ska vi få ihop det här utan att dräpa oss? Mitt band är utspritt mellan Umeå och Skellefteå, det finns barn, jobb och familjer att ta hänsyn till. Logistik och planering är en mardröm. Exempelvis träffades hela bandet enbart fyra gånger under hela 2021. Och då släppte vi ändå en skiva och spelade två gig.
Men efter tusentals meddelanden, diskussioner, mutor och stundvis rena hot så hade vi en plan. Vi offrar sömn, miljö, husfrid och lugn och ro för att repa en gång innan spelningen. Sedan håller vi tummarna för att ingen drabbas av den sortens minnesförlust som alla musiker drabbas av någon gång. När man glömmer precis allt exakt när man kliver upp på scenen och börjar spela.
Jag brukar tänka att vi har en ganska hög lägstanivå. Att vi ledigt kan tacka ja till det mesta med nästan ingen framförhållning alls. Chansa och skjuta från höften. Men nu sitter vi här. Och jag är rent ut sagt nervös och spänd. För jag vet ju vad som händer när man inte spelat sina egna låtar på ett tag. Ja, man vet exakt hur dom går. Men muskelminnet behöver underhållas för att inte förtvina och spela olustiga spratt i stundens hetta.
Det är det här som är lärdomen av den uppkomna situationen. Det är oerhört viktigt att hålla sig i bra form. Oavsett vad man gör eller inte gör måste man ha en konstant lägstanivå som är tillräckligt hög för att man från en sekund till en annan ska kunna knuffas ut på en scen, spela sina låtar och ingen ifrågasätter varför i hela fridens namn det låter så sjukt dåligt. Ja, om man inte ogillar det vi gör. Då spelar det faktiskt ingen roll hur man spelar. Men det finns inget ocharmigare än band som ställer sig på en scen och slarvar bort sig på grund av dåliga förberedelser. Och till den sorgliga skaran tänker jag aldrig räkna mig själv.