Under åren 2004 till 2006 var det norska rockbandet Turbonegro mitt allt. Jag var med i bandets fanclub - Turbojugend - och bar en specialbeställd jeansjacka med broderad logotyp på ryggen. ”Turbojugend Skellefteå” stod det. Jag lyssnade och tänkte på Turbonegro nästan dygnet runt och såg bandet tre gånger under 2005 på bandets ”Party Animals”-turné. Och i blickfånget för detta fanatiska intresse stod givetvis sångaren och frontfiguren Hank Von Helvete. Med Alice Cooper-sminkning, otränad bar överkropp och alltid en liten käpp snurrandes i ena handen sjöng han mer eller mindre ironiskt om homosex och jeanstyg för mig och andra hängivna åhörare.
Hank Von Helvete var alltid en antihjälte utan dess like och alltid ett finger i ögat på etablissemanget och allt som räknas som normalt. Jag minns när jag såg Turbonegro på Hultsfredsfestivalen och hur Hank Von Helvete efter konsertens slut tog micken och uppmanade publiken på en blandning av norska och svenska att ”Gå och se The Ark nu, dom är också bögar!”. Ridå.
Eller när han senare samma år på Fryshuset i Stockholm fick svensk kvällspress efter sig då han beskrev hela den svenska kungafamiljen som incestuösa pedofiler i ett långt mellansnack. Jag var där och stämningen var elektrisk. Och hur man bara skakade på huvudet åt alla skandalösa löpsedlar efteråt eftersom man tillhörde den exklusiva skara som verkligen förstod grejen.
Men bakom den ofta oseriösa och skämtsamma fasaden fanns ett oändligt och djupt mörker. Drogmissbruket som gjorde att Turbonegro lades på hyllan mellan 1998 och 2002 kom och gick även om man utåt sett sa att han var ren igen efter återuppståndelsen. Pengar, nyvunnen berömmelse och strålkastarljus var inte en hälsosam kombination för Hank Von Helvete. Men efter det slutgiltiga uppbrottet med Turbonegro år 2010 så sade han sig vara kvitt drogerna för gott.
För mig som vill vara lite tuff och gillar Hank Von Helvete för sin roll i Turbonegro, mörkret och den totala bristen på respekt för politisk korrekthet så brukar jag låtsas som att han aldrig spelat Cornelis Vreeswijk i filmen från 2010, sjungit duett med Carola och medverkat i den norska varianten av Melodifestivalen. Men för den breda massan är det så han blir ihågkommen, och det är bara att gilla läget även om jag själv blundar både visuellt och mentalt för denna period i hans karriär. Och faktum är att han återkom som rockartist under eget namn 2018 och släppte två album med musik som inte är så långt efter det han åstadkom tillsammans Turbonegro. Lyssna exempelvis på låtarna ”Pretty Decent Exposure” och ”Bum to Bum”. Briljant rockmusik med rätt skärpa igen. Tyvärr verkar dock återgången till rocklivet gjort att många dåliga vanor också gjort comeback. Så även om det ännu inte kommit någon officiell dödsorsak känns det inte osannolikt att det är sorgligt förutsägbart vad som ligger bakom när vi väl får veta.
Sällan har en musiker påverkat mig så mycket så för all musik, all inspiration och framförallt all oförfalskad glädje Hank Von Helvete gett mig i mitt liv vill jag säga tack och vila i frid. Kom dessutom ihåg att aldrig lita på någon som inte gillar Turbonegro. För säkerhets skull bör det vara första frågan man ställer till varje ny person man träffar.