Nu är det 2022 och utan undantag lever vi nu våra liv. Tillsammans. Vi sitter i samma bil och i stunder som den här – i förväntan kring livekonsert på lördag i Skellefteå med Bo Kaspers – då blir det så äkta. Så riktigt och så verkligt.
Gruppen har följt oss i typ tio år nu, i ett & noll, i dur och moll och den strömmande floden av deras låtar i våra huvuden, i våra liv, är konstant. I Luleå, Piteå, Skellefteå har vi sjungit med, klappat takten. I de stunderna har det känts som om allt ljus är på mej, på oss och vi kommer aldrig att dö. Den känslan finns liksom i min mage.
På semester, på sommaren, i norr- och västerbotten har vi sett Bo Kaspers live. Tillsammans. Dock aldrig i Köpenhamn, men i fullkomligt kaos och i botten på glaset har deras musik följt med på vår resa och innan allt försvinner så kommer de att vara med. Följa oss. Deras låtar, deras musik, deras toner, röster och våra liv är sammanflätade. För oss i alla fall.
Min man nynnar på: Det går en man omkring i mina skor. Jag sjunger med och fortsätter med: En man du tyckte om. Han är en man jag tycker om och jag tänker ”vissa har det.” Han har det och jag har det. Ett liv tillsammans. Som en vindpust, en sländas andetag så följer gruppens sound med på resan. Vår livsresa.
Jag minns en bister vinterkväll för ett par år sedan. Bo Kaspers spelade i Luleå men bilen strejkade. Vad ska vi göra? Jo, jag rusade till grannen och lånade en bil. Att ställa in var inget alternativ, trots bilstrul, vintermörker och tio mils resa – enkel väg.
Det känns speciellt att ha ett band som följeslagare. En röd tråd som går som ett utropstecken genom våra liv. Som en sländas andetag och jag tänker: ”att gifta mig med dig var det smartaste jag gjort.” Så på lördag kväll tar vi in på hotell, äter fyrarättersmål och lyssnar på Bo Kaspers. För vi har svårt att säga nej, när de spelar. Men vi tände(r) ingen cigarett.
Så jag vill önska dig en stilla natt och hoppas julens stjärna vakar över dig. Och över mig, över oss båda och över Bo Kaspers låtskatt. För även om han sagt att jag ska dansa på hans grav, så hoppas jag att vi ska leva länge än.
På vår bröllopsdag spelade vi Bo Kaspers, naturligtvis. Vi gör det varje bröllopsdag, då vi spelar vår låt: Håll ut, vi klarar det. Vi har kommit ganska långt ändå. Vi klarar det. Hela vägen, det ska sluta så … Precis så.