Kultur- och underhållningstipsen haglar. Utbudet är oändligt och exponeringen är enorm. Nöjessidor, busskurer, influencers men kanske framförallt människor i vår närhet tipsar. Folk frågar om vi sett, hört eller läst något som de själva sett, hört eller läst och som de vill rekommendera. Ibland rekommendera för att vi ska kunna diskutera, men ibland bara rekommendera för att, ja, varför?
När jag tipsar någon om en podcast, ett sommarprat, en bok, en låt, en film eller en serie, vill jag tro att det handlar om omtanke. Att det handlar om att jag har tänkt att just den här boken eller serien skulle ge människan jag tipsar något positivt. Och delvis gör det nog det, men om det bara handlar om omtanke – varför blir jag då lite stött när jag för höra att min sport-, musik-, och historieintresserade kompis inte har tagit mitt tips om den nostalgiska sportpodden Snett inåt bakåt till sig? Jag menar, den tickar ju i alla boxar?
Är vi, eller jag, så ängsliga att ett gott tips som inte mottages blir en personlig ärekränkning? ”Litar inte mottagaren av tipset på min ytterst goda smak?”, kanske jag tänker.
I säsongsavslutningen av P1-programmet Spanarna (24 juli) gav sig Jessica Gedin in på ämnet ”psykologisk reaktans”, kort förklarat: folk vill hellre ge goda råd än ta emot dem och orsaken till detta är att människor låser sig vid åsikter och beteenden när någon annan försöker tvinga en att tycka eller göra något annat. Individens frihet blir hotad när någon ger råd, rekommenderar, tipsar eller kanske tjatar om att hen exempelvis måste börja lyssna på podden Snett inåt bakåt.
Att få ge goda råd är däremot ren doping, menar Gedin som hänvisar till en studie där high school-elever fått ge andra elever goda råd. Inte bara rent ämnesrelaterade råd utan snarare råd apropå lite vad som helst. Och i linje med mycket annan utbildningsvetenskaplig forskning - det visade sig att eleverna som fått ge goda råd, de som alltså i viss mån har fått lära ut snarare än fått lära sig (vilket alltså är belagt med risk för hotad frihet och låsningar á psykologisk reaktans), höjde sina prestationer och betyg. Den främsta orsaken till detta är förhöjt självförtroende, sprunget ur en känsla av att vara där och betyda något för någon annan.
Kanske är det alltså dags att tagga ner lite på tips och rekommendationer, för att istället be om dem? Om någon verkar lite låg kanske det egna serie- eller boktipset kan bytas ut mot att be om att få ett sådant själv? Hoppas i sådant fall att någon tipsar mig om podden Snett inåt bakåt, som jag rekommenderar varmt.