Girighet, fattigdom, slaveri och rasism är mer påtagliga saker att kämpa emot än skurkar med superkrafter som försöker ta över världen. Och även om Fantomen låter knytnävarna tala så är budskapet tydligt att vi alla kan göra något för att världen ska bli lite bättre, utan att själva bli brottsbekämpare som Fantomen.
Vissa budskap i Fantomenserien är lite mer subtila. Ett återkommande talesätt är att i Fantomens djungel kan en vacker kvinna bära smycken och gå ensam utan att vara rädd. Som barn tänker man bara på ädelstenarna som riskerar att stjälas, men som vuxen inser man att det är en liknelse om annat som kan drabba kvinnor, och som inte är deras fel. Om något skulle hända så är det inte offrets fel, oavsett klädval, klockslag eller plats. Det är samhället runtom som har misslyckats med att skapa en trygg miljö.
Min syn på rätt och fel blev om inte formad av att läsa Fantomen, så åtminstone förstärkt. Och så har det även varit för tusentals andra svenskar.
I den nya boken ”Fantomen blev svensk – vänsterns världsbild i trikå” analyserar Robert Aman varför Fantomen blev så populär här i Sverige, och den starka politiska profilen som serien fick. Fantomen är ursprungligen en amerikansk serie, men seriens skapare Lee Falk var på många sätt mer progressiv än sina landsmän. I vissa fall var han före sin tid, men när svenska läsare trots allt tyckte att utvecklingen gick för långsamt – Fantomen uppfattades som kolonialist och sexistisk av allmänheten – så började den svenska tidningen göra sin egen produktion mer politiskt medveten.
Men det är inte partipolitik det handlar om, och på 70-talet var det väl knappt att det som infördes i Fantomenserien kallades vänsterpolitik utan en del av samhällsandan i allmänhet. Aman visar också att det inte var serietidningsutgivarna som försökte påverka läsarna, utan tvärtom läsarna som krävde en vidareutveckling av Fantomens sociala engagemang.
Sedan flera år tillbaka jobbar jag själv med Fantomen, nu som redaktör för serietidningen och manusförfattare till enstaka äventyr. Jag har hjälpt Robert Aman med underlag till hans forskning, och hans bok sätter in det som jag är välbekant med – Fantomenseriens utveckling – i ett större sammanhang, närmare bestämt samhällsutvecklingen på 1970-talet och framåt. Det mesta hände ju före jag började läsa Fantomen, så den här försvenskningen av Fantomenserien var redan ett fullbordat faktum när jag lärde mig att läsa.
Dagens Fantomenserier tar itu med andra frågor än på 70-talet, men det är samma princip i grunden. Fantomen står på de svagas sida och kämpar för ett rättvist och fördomsfritt samhälle.
När Fantomen i ett äventyr från 2018 försvarade ett pridetåg som utsattes för ett attentat blev det stora rubriker, i hela världen faktiskt. Det var smått chockartat att se hur det kunde finnas så många som hade negativa synpunkter på att Fantomen ingrep när äventyrets skurkar hade tänkt begå misshandel. Men de positiva kommentarerna övervägde, lyckligtvis. Med tanke på aktuella händelser kan vi bara konstatera att Fantomen var på rätt sida i det äventyret, och kommer att fortsätta att ta upp aktuella och viktiga ämnen.