SVT:s julvärd är ett fascinerande fenomen. Rent konkret är det ett programledaruppdrag, men symboliskt är det så mycket mer. Personen som tänder ljuset ska förkroppsliga ett slags kollektivt julfirande, vara ett sällskap till de som sitter ensamma och förstärka det heligaste vi har, jultraditionen.
Med bakgrund av detta är det inte konstigt att känslorna ofta blir starka när julvärden presenteras. Vi kommer ihåg det surrealistiska i att 2003 mötas av någon annan (närmare bestämt Lotta Bromé) i rutan, istället för Arne Weise. Vi kommer ihåg debatten 2017, när Lotta Lundgren och Erik Haag valde att spela in sin julvärdshälsning och därför inte sitta i studion på själva julafton. Men vi kommer också ihåg hur julvärdskapet tydligt kan blottlägga den djupt förankrade rasism som bor i samhället, när Gina Dirawi tände ljuset 2015.
Nu står vi här. Det är 2020, även känt under beskrivningen Det Sämsta Året Någonsin. Vi klamrar oss fast vid sådant som är återkommande, sådant som är som vanligt när resten av världen brinner. Som julvärden. Under onsdagen stod det klart att det är Lars Lerin som ska krypa upp i fåtöljen och presentera "Kalle Ankas jul". Och det kommer med all säkerhet bli lika sympatiskt och mysigt som konstnären själv. Jag tror vi behöver det.