Ja, älskade ”Leatherface”. Så störd, så sadistisk, så känslokall och så underbar. Ett helt perfekt filmmonster utan fåniga övernaturliga inslag. Utan istället en karaktär med lågt intellekt som formats av sin störda uppväxt och enbart kan känna njutning genom att ge andra människor en tortyrliknande och plågsam död. Otäck och utan nåd är han. Alltid iklädd sin mask gjord av ett bortskuret ansikte.
Och ja, nog finns det redan uppföljare så det räcker och blir över till den första filmen. Men den här nya varianten låtsas som att ingen av dessa mer eller mindre sevärda filmer existerar och gör en direkt uppföljare nästan femtio år senare. Jag vill inte förstöra handlingen för den som tänker se filmen, så det kan vara en idé att sluta läsa nu ifall man har intresse av det. Hur som helst. I korta drag så anländer ett par extremt oskönt moderna tjugonågonting-åringar till en övergiven byhåla någonstans i Texas. En i gänget har köpt hela rubbet och nu ska skiten styckas av, säljas ut och gentrifieras till något slags outhärdligt hipster- och restaurang-mecka. I ett av husen bor det såklart en gammal kvinna med sin son. Ja, gissa vem sonen visar sig vara? Undangömd i nästan femtio år. Snart dyker det upp en motorsåg och en efter en slaktas ungdomarna i en flod av blod. Njutbart? Tillräckligt. Men en värdig uppföljare? Nej, inte ett dugg.
Tillåt mig att utveckla. Som jag förklarat är inte ”Leatherface” som andra filmmonster – ja, förutom att han på olika sätt tar folk av daga. Men i den här uppföljaren har han reducerats till en abnormt kraftfull och smidig mördare som dessutom ska föreställa att vara i sjuttioårsåldern. Han rör sig obehindrat och obemärkt, slaktar och dödar. Och det är i sig inget problem. Jag fnissade till flera gånger när filmens osympatiska karaktärer fick smaka på motorsågen, men filmens manusförfattare och regissör har helt tappat bort karaktären ”Leatherface”. I den här filmen är han en tystlåten och kalkylerad mördare med fler liv än en katt istället för det dreglande, djupt intellektuellt störda och otäcka vuxna barn han var i originalet. Det var otäckt på riktigt. Resultatet är inte det värsta jag sett i mina dagar, våldet är trots allt okej, men det skaver ändå det som hänt med ”Leatherface”.