Ja, Ă€lskade âLeatherfaceâ. SĂ„ störd, sĂ„ sadistisk, sĂ„ kĂ€nslokall och sĂ„ underbar. Ett helt perfekt filmmonster utan fĂ„niga övernaturliga inslag. Utan istĂ€llet en karaktĂ€r med lĂ„gt intellekt som formats av sin störda uppvĂ€xt och enbart kan kĂ€nna njutning genom att ge andra mĂ€nniskor en tortyrliknande och plĂ„gsam död. OtĂ€ck och utan nĂ„d Ă€r han. Alltid iklĂ€dd sin mask gjord av ett bortskuret ansikte.
Och ja, nog finns det redan uppföljare sÄ det rÀcker och blir över till den första filmen. Men den hÀr nya varianten lÄtsas som att ingen av dessa mer eller mindre sevÀrda filmer existerar och gör en direkt uppföljare nÀstan femtio Är senare. Jag vill inte förstöra handlingen för den som tÀnker se filmen, sÄ det kan vara en idé att sluta lÀsa nu ifall man har intresse av det. Hur som helst. I korta drag sÄ anlÀnder ett par extremt oskönt moderna tjugonÄgonting-Äringar till en övergiven byhÄla nÄgonstans i Texas. En i gÀnget har köpt hela rubbet och nu ska skiten styckas av, sÀljas ut och gentrifieras till nÄgot slags outhÀrdligt hipster- och restaurang-mecka. I ett av husen bor det sÄklart en gammal kvinna med sin son. Ja, gissa vem sonen visar sig vara? Undangömd i nÀstan femtio Är. Snart dyker det upp en motorsÄg och en efter en slaktas ungdomarna i en flod av blod. Njutbart? TillrÀckligt. Men en vÀrdig uppföljare? Nej, inte ett dugg.
TillĂ„t mig att utveckla. Som jag förklarat Ă€r inte âLeatherfaceâ som andra filmmonster â ja, förutom att han pĂ„ olika sĂ€tt tar folk av daga. Men i den hĂ€r uppföljaren har han reducerats till en abnormt kraftfull och smidig mördare som dessutom ska förestĂ€lla att vara i sjuttioĂ„rsĂ„ldern. Han rör sig obehindrat och obemĂ€rkt, slaktar och dödar. Och det Ă€r i sig inget problem. Jag fnissade till flera gĂ„nger nĂ€r filmens osympatiska karaktĂ€rer fick smaka pĂ„ motorsĂ„gen, men filmens manusförfattare och regissör har helt tappat bort karaktĂ€ren âLeatherfaceâ. I den hĂ€r filmen Ă€r han en tystlĂ„ten och kalkylerad mördare med fler liv Ă€n en katt istĂ€llet för det dreglande, djupt intellektuellt störda och otĂ€cka vuxna barn han var i originalet. Det var otĂ€ckt pĂ„ riktigt. Resultatet Ă€r inte det vĂ€rsta jag sett i mina dagar, vĂ„ldet Ă€r trots allt okej, men det skaver Ă€ndĂ„ det som hĂ€nt med âLeatherfaceâ.