När jag var liten så lekte jag knappt med leksaker. Jag lekte med penslar, färger och kritor. Jag lekte även med instrument och med min sångröst. Skrev sagor och tecknade figurerna. Jag byggde egna uppfinningar, bland annat en stjärnkikare av olika kartongrör. Lekte med lera och skapade olika landskap och tovade ett universum av ull.
Hela mitt liv har kulturen varit ett uttryck för min själ – livsviktig helt enkelt. Utan den så vet jag inte ens vem jag är.
Det låter säkert pretentiöst, men jag har aldrig ens tänkt på det så. Det är helt enkelt bara så världen ser ut för mig, och jag har väl alltid tänkt att den ser ut så för alla andra också.
Nu har vi fått uppleva en lång period av att kulturen saknats oss. Jag har saknat att gå hem en sommarkväll och höra ljudet av en livespelning som ekar i bakgrunden. Sena nätter där man skrålar tillsammans till sista låten. Känslan av en basslinga som vibrerar i ryggraden. En fullsatt biosalong med doften av popcorn. Ett kollektivt skratt till en rolig föreställning. Sorlet av människoröster i en publik.
Kulturen är människans främsta källa för uttryck. Den skapar även möten och för oss närmare varandra. Ibland skaver den och skapar diskussion – men bidrar då till ett viktigt framåtdriv i vår utveckling. Den är också vår främsta samtidskommentator.
Efter kriser tenderar den att blomstra. Det är även så vi kan komma ihåg vår historia. Genom att vi skrivit den. Målat den. Sjungit den. Tonsatt den. Ställt oss på en scen och skrikit ut den, eller försiktigt viskat den till vår nästa.
Jag hoppas att detta får bli kulturens år. Att vi visar alla tusentals kulturarbetare hur mycket vi har saknat dem. Hur mycket vi behöver dem. Hur mycket vi uppskattar dem.
Skellefteå är inte bara årets kulturkommun, vi har även ett sprillans nytt kulturhus med ett fullspäckat program. Men vi får inte heller glömma de berättelser som utspelar sig utanför stadskärnan. Alla kulturuttryck är lika viktiga.
Låt oss nu glädjas åt att vi äntligen kan ta del av, och utöva, kultur igen. Mitt löfte som vikarierande kulturredaktör är att göra mitt bästa för att ge er ett varierat innehåll. Ni som redan älskar kultur lika mycket som jag gör hoppas jag kommer känna er nöjda. Men jag hoppas också att jag kanske lyckas inspirera någon som inte är lika frälst.
Nu dansar vi in i lördagsnatten!