Samtidigt som studentfesterna dånar på avstånd läser jag tidningen Läraren om att de praktisk-estetiska ämnena får allt mindre utrymme i läroplanen medan de teoretiska får allt större. En relevant artikelserie med tanke på att antalet sökande till Skellefteås dans- och teaterprogram är så få att det inte kommer starta en ny årskull till hösten. Istället utökas platserna till teoretiska program. Nu är såklart inte program och ämnen samma sak, men någonstans odlas fortfarande en förlegad bild av de mer kulturinriktade ämnenas roll i skolan.
Det har hunnit gå elva år sedan de estetiska ämnena plockades bort från alla gymnasieprogram för att sedan skrivas in igen några år senare. En motgång även om jämförelser visar att antalet timmar av de praktisk-estetiska ämnena (där även idrott och hemkunskap ingår) minskat med 19 procent sedan 1994 samtidigt som de teoretiska ökat med 14 procent under samma tid. Matematik är ett ämne som fått fler timmar, exempelvis.
En trend är även att de praktisk-estetiska ämnena blivit mer teoretiska (enligt Läraren). Är det möjligtvis ett sätt att rättfärdiga deras plats i skolan?
Men vilka vore vi utan möjligheten att vara kreativa? Forskning visar att vår hjärna behöver de kreativa ämnena för att utvecklas på allra bästa sätt (artikel i Läraren 22 februari 2022). Bland annat stärker kreativt utövande vår förmåga att lösa problem och inom alla ämnen dessutom. Att jobba med händerna ger även positiva effekter på finmotoriken och när allt mer automatiseras är kreativitet en förmåga som börjat efterfrågas hos fler arbetsgivare då arbetsuppgifterna förändras och ställer andra typer av krav. Lägg därtill att desto mer kreativa vi är desto bättre mår vi både fysiskt och psykiskt, bland annat genom att vi sover bättre.
För min del gav de estetiska ämnena en möjlighet att utvecklas och till stor del göra det genom att hitta lösningar och uttryck på egen hand, oavsett om det gällde mer långsiktiga och större uppgifter eller korta snabba. Däremot alltid med stöttning av lärare som aldrig såg hinder utan bara andra vägar. Det var också genom mina tre år på bildprogrammet som min längtan efter att lära och upptäcka väcktes. Det blev ett sätt att tro på sig själv samt att komma i underfund med ens egen förmåga. Vi behöver ge mer utrymme till de estetiska ämnena.