En trave cyniska barnboksutlåtanden

I somras blev det tillökning i familjen. Sömn och spel har det därför blivit ganska lite av på sistone. Däremot har barnbokskonsumtionen stigit kraftigt.

”här kommer ett smatterband av snabb-recensioner, perfekt att ha med sig nästa gång det vankas bokköp eller lån på bibliotek”, skriver krönikören.

”här kommer ett smatterband av snabb-recensioner, perfekt att ha med sig nästa gång det vankas bokköp eller lån på bibliotek”, skriver krönikören.

Foto: FREDRIK PERSSON / TT

Krönika2021-09-12 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tror inte att vår nio-veckors-bebis har så mycket åsikter om dem än, men det har undertecknad. Dessa åsikter måste ventileras. Så här kommer ett smatterband av snabb-recensioner, perfekt att ha med sig nästa gång det vankas bokköp eller lån på bibliotek.

Först ut: ”Nalle.” Titelfiguren Nalle sitter vid ett bord. Precis i slutet av boken blir han trött och går och lägger sig. Jag har svårt att köpa att Nalle skulle bli så trött, så snabbt. Han gör absolut ingenting utan sitter mest bara ensam vid ett bord och stirrar hålögt framför sig. Det är som att idéerna tog slut där. Halvvägs in verkar även färgen ta slut, för det där bordet som Nalle sitter vid ser inte ens färdigritat ut. Författarna försöker motivera det med någon ursäkt om att ”bordet är vitt” men det köper jag inte. 

Vidare till ”Nalle Puhs underbara drömmar” som handlar om Nalle Puh som varit ute och jagat bin och käkat honung hela dagen. Historien börjar när Nalle Puh precis kommit hem och ska sova. Merparten av boken ägnas åt at beskriva vad Nalle Puh drömmer om; bland annat en blå ballong. Det är precis så meningslöst som det låter. Att bokens crescendo kretsar kring att Nalle Puh drömmer om honung känns ju dessutom mer än lovligt förutsägbart. Här verkar författarna helt gett upp och sagt: ”Skitsamma, låt björnjäveln drömma om honung.”


Lite mer spännande är ”Mette och presenten”. Här bjuds det på både riktig story och konflikteskalering när Mette ska ge kompisen Anna en födelsedagspresent, men där Mette plötsligt vill behålla presenten för sig själv och knuffar Anna. Knuffar! Jag gillar att vi får se en mörkare sida av Mette som dittills känts ganska blek som protagonist.

Näst på tur har vi ”Vem är bäst?”, som kretsar kring en nalle och en katt som bråkar om vem som är bäst på triviala skitsaker som att hoppa och göra kullerbyttor. Precis som i ”Nalle” kommer slutet väldigt abrupt när en ny karaktär, Fågel, introduceras. Fågel flyger runt och skriker ”Titta på mig! Jag flyger såhär högt! Kan ni flyga lika högt som jag?”. Nallen och katten ges inte ens möjligheten att svara. Boken bara tar slut, precis där. 

Sist men inte minst har vi ”Lilla Kanin badar”. Listans höjdpunkt. En ganska innovativ liten bok med söta illustrationer och meta-inslag som roar. Trist bara att precis hela historien avslöjas i titeln.