Varan-TV – en efterlängtad återförening

Tiden efter att vi bestämde att pandemin var förbi har varit återföreningarnas tid. De önskade och efterlängtade återföreningarna samt de inte fullt så efterfrågade. Medan vi är många som kan bekänna oss skyldiga till det senare, förra veckan läste jag att ”Scrubs”-gänget vill återförenas och där är jag mer osäker, tillhör Varan-TV tveklöst den första kategorin.

Varan-TV är ett klassiskt underhållningsprogram från 90-talet med Varanteatern. En galen peep-show med mer än fyra hundra kilo på scenen, som de själva beskriver det.

Varan-TV är ett klassiskt underhållningsprogram från 90-talet med Varanteatern. En galen peep-show med mer än fyra hundra kilo på scenen, som de själva beskriver det.

Foto: TT

Krönika2022-06-20 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var höst 2020 när nyheten kom som gjorde gällande att Varanteatern, finansierade med allmosor från fansen, ville göra en ny humorserie. Här gavs alltså chansen för oss att få vara med i något större, nästan som en folkrörelse, och samtidigt få chansen att återse Chris de Kök och poeten Romeo Olsson. Vi var många som tog den – den fanbase som tidigare bestod av tonåringar och studenter, men som nu har såväl nya vinterdäck som F-skattsedel, skramlade snabbt ihop 5,4 miljoner kronor (betänk då hur mycket 5,4 miljoner var hösten 2020, innan inflationen, när en Piggelin kostade åtta kronor).

675000 avvarade Piggelin för vadå? Varan-TV? Was ist das? Varan-TV började som ett lyckat studentspex i Lund, vilket belönades med en humorserie på SVT á två säsonger 1997 – 1998. Men vadan denna kultstatus som gör att fansen bekostar en ny säsong 25 år senare?

Humor är ofta en färskvara. Komikern Henrik Schyffert har i podcasten ”Nemo möter en vän”, till försvar för skämt från svunna tider, menat att humor alltid ligger på gränsen till vad samhället just då accepterar. När den gränsen förflyttas med tiden kan humorn bli förlegad, och samhället beskyller komikerna för att ha passerat gränsen. Oavsett giltigheten i denna förklaring, eller oavsett vart skuldbördan för förlegat sexistisk och på andra sätt ofräsch äldre humor ligger finns det i fallet Varan-TV knappt någon skuldbörda gällande förlegade skämt att diskutera. För här har Schyffert fel – humor behöver inte nödvändigtvis ligga på gränsen. Varan-TV är snarare tidlöst svammel, det är Monty Pythonskt, det är det svenska kocklandslagets misstag att satsa på kvantitet istället för kvalitet, det är TV-nyheternas problem med att få tag i Missing People, det är trandansen vid Hornborgarsjön som rejvfestival och polisens möda med att hålla koll på gratisbesökare.

”Abbatarerna” får ursäkta. Varan-TV:stories, som streamas på SVT-play, är min favorit av årets återföreningar. Och tack vare det tidlösa svamlet skulle en återförening om ytterligare 25 år säkert kunna vara lika efterfrågad. Återstår att se om någon lyckats fått tag i Missing People till dess.