En grundkurs i god smak – till den med för lite tid

Ibland har man inte tid att gräva ned sig i ett band eller en artist. Och det är helt okej. Det finns genvägar för den som vill ha koll, kunna namedroppa några låtar och framförallt lyssna på väldigt bra och viktig musik. Här kommer fem briljanta samlingsalbum för den som vill få en snabbkurs i den essentiella musikhistorien.

Vill du ha koll på musikhistoria, men har inte tiden att lyssna in dig på alla album? Dennis Fahlgren har sammanställt en guide. Här syns Morrissey, tidigare sångare i The Smiths.

Vill du ha koll på musikhistoria, men har inte tiden att lyssna in dig på alla album? Dennis Fahlgren har sammanställt en guide. Här syns Morrissey, tidigare sångare i The Smiths.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Krönika2022-03-29 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Black Sabbath - ”We Sold Our Soul For Rock’N’Roll”. I varje väl fungerande kropp och sinne finns det en grund. En kärna och en essens. Och det är väldigt bra om denna essens består till en viss del av Black Sabbath. Och om man inte har all tid i världen att lyssna in sig på alla album bandet släppt ifrån sig, rangordna, diskutera och analysera. Ja, då finns den här samlingen från 1975 som ett mycket väl godkänt alternativ. Det viktigaste från Ozzy-eran är med och det är nästan så att det är allt man behöver.

Black Flag - ”The First Four Years”. Innan Henry Rollins blev frontman i hardcore punk-ikonerna Black Flag så hade bandet redan existerat i några år och släppt fyra hårt slående EP:s. Dessa sammanfattas på gudomliga ”The First Four Years”. Black Flag släppte lite för många halvdana skivor innan man kastade in handduken men den här samlingen påminner om varför bandets larmande fortfarande är legendariskt och varför deras logotyp är världens kanske mest tatuerade.

The Misfits - ”Collection”. Man behöver inte vara ett geni för att förstå storheten i Glenn Danzig och hans gastar. Och när Glenn Danzig satte sig ned tre år efter att han upplöst The Misfits och sammanfattade bandet med den här samlingen så gjorde han alla som inte har tid eller råd att köpa bandets alla hundratusenkronors-singlar en rejäl tjänst. Om man inte blir ett fan av The Misfits efter en genomkörning av ”Collection” så är man hopplöst förlorad.

The Smiths - ”Louder Than Bombs”. När musikpressen mest fokuserar på karaktärsmord är det ibland lätt att glömma att surpuppan Morrissey faktiskt också varit med och skapat 1980-talets kanske viktigaste och mest formgivande musik. ”Louder Than Bombs” sammanfattar bara de singlar och b-sidor som inte är med på The Smiths fyra studioalbum. Ändå känns det som att inget saknas.

Joy Division - ”Substance”. Det finns bara ett band i genren postpunk som räknas när det kommer till kritan. På ”Substance” finns singlarna som gör att man får en grund att stå på när man tar sig an Joy Divisions två stilbildande studioalbum ”Unkown Pleasures” och ”Closer”. ”Substance” är en perfekt inkörsport till något stort och heligt.