Nej, precis. I alla fall inte om man ska vara trogen den idévärld som de unga musikerna i Norge skapade för sig själva där i slutet av 1980-talet. Att deras historia nu är allmängods och visas i den statliga televisionen är något som sannolikt skulle få den tragiskt mördade gitarristen Øystein ”Euronymous” Aarseth att våldsamt rulla runt nere i sin grav ifall han fick veta. Eller kanske inte, då många menar att uppmärksamhet var just vad han ville åt.
Hur som helst. För extremmusikintresserade är den här historien i grunden inget nytt, de flesta är bekanta med våldsamheterna, morden och kyrkobränderna. Det som dock aldrig funnits tidigare är den kvalitet och det djup som den här produktionen lyckats med. Nya intervjuer med de flesta inblandade som fortfarande är vid liv och en journalistik som inte automatiskt vältrar och gottar sig i det skandalösa. Här får vi faktiskt substans och en känsla för människorna bakom musiken. Oavsett om man sympatiserar med dem eller inte.
För egen del var jag skeptisk till en början. Kan ingenting få vara heligt? Kommer varenda mellanmjölkstyp gå omkring och nynna på Mayhems ”Freezing Moon” när det här visats på SVT? Varför kom inte den här dokumentären när jag var tonåring så att jag sluppit sitta med modem-uppkoppling och läsa på tveksamma hemsidor om samma, men betydligt slarvigare skrivna, historia? Jag har dock insett det självklara i att det inte finns något att oroa sig för. För även om historien i sig är intressant för många utanför den initierade sfären så är det musikaliska uttrycket fortfarande så extremt att man även fortsättningsvis kan känna sig någotsånär särskild och unik för att man gillar det. Bitterhet över att dagens bortskämda generation inte behöver leta på riktigt efter all information är dock svår att bli av med. Men det gör inte själva dokumentären sämre.
Det bästa av allt är dock att jag för första gången på många år suttit ned och lyssnat på albumet ”De Mysteriis Dom Sathanas” med Mayhem. Tack vare ”Helvete - historien om norsk Black Metal”. Jag skäms nästan över att jag glömt vilket monumentalt mästerverk albumet är. Få är de skivor som direkt kan förflytta den fysiska kroppen från verklighet till den andra sidan. Men ”De Mysteriis Dom Sathanas” är ett av dessa unika verk.
I dokumentären får vi en mäktig inblick i hur och var skivan kom till och hur egensinnig och banbrytande inspelningen faktiskt var. Nu är det här ett så snuskigt rått, brutalt och, ja, känslosamt verk i sig själv att omständigheterna och myterna runt bandet Mayhem faktiskt inte spelar någon roll, men det är ändå intressant att se hur allt gick till.
Det jag skrev i början då om att du inte är värdig nog att titta? Lugn, ta inte illa upp då det bara är en liten passning till det ”Euronymous” gjorde i den skivbutik han öppnade i Oslo i början av 1990-talet. Hade du inte rätt kläder eller såg tillräckligt äkta ut ansågs du inte värdig och blev under hån och hot utkastad. Det ryktas även att man för att köpa plattor via postorder var tvungen att bifoga en bild av sig själv så att butiksinnehavaren skulle kunna avgöra om man fick beställa eller ej. Hårda bud, minst sagt. Och ytterligare en detalj i mytbildningen och mystiken runt det som hände i Norge för trettio år sedan.