Jag ska gå rakt på sak. Jag hatar elsparkcyklar. Jag hatar såklart inte alla som kör elsparkcykel, men nästan. För ni förstår inte hur mycket ni förstör. Varenda gångväg och promenadstråk har på kort tid förvandlats till racerbanor där snabbast och mest vårdslös vinner. Och bara en sådan sak att det finns människor som istället för att promenera broarna runt åker samma sträcka på sin elsparkcykel - jag tänker bespara mig fler arga insändare genom att inte skriva vad jag tänker om er. Men kort kan jag sammanfatta det med att något är allvarligt fel om man är fullt frisk och har fungerande ben att gå med men väljer elsparkcykel. Och om ni nu gillar fart och fläkt - ta den vanliga cykeln istället. Det är nyttigt att trampa.
För ungefär tjugo år sedan läste jag det kommunistiska manifestet och tappade snabbt intresset för den förvirrade ideologi som presenterades och jag har aldrig tittat tillbaka sedan dess. Men när jag ser och läser om hur det totalt havererat i de städer, framförallt Stockholm, där det är fritt att hyra och hyra ut elsparkcyklar till en allt mer förslappad befolkning börjar jag nästan drömma om att man lägger miljarder på forskning för att kunna sparka liv i Lenins kvarlevor och låta honom ta över igen. Enbart för att få leva i ett samhälle utan elsparkcyklar.
Okej, kanske en smula överdrivet. Men ni förstår ju själva. Förr såg man enbart elsparkcyklar på Arlanda när någon sönderstressad flygvärdinna skyndade sig genom terminalerna för att hinna till nästa flyg. Och dit vill jag återvända. Ja, men det är ju så miljövänligt hör jag någon invända. Urk, ja, visst men ändå inte. Istället för att köra bil kan man skymta en poäng i resonemanget. Men om man nu tar elsparkcykeln är det knappast bilen man ersätter utan en promenad eller cykeltur. Vilket såklart är bättre för den egna hälsan men framförallt för miljön.
I de städer där uthyrningen av detta hemska fordon av oklar anledning tillåtits har dessutom miljön försämrats på det sätt att elsparkcyklarna kastas och dumpas precis överallt. På trottoarer, vägar och utanför portar. Behovet av akut sjuktvård för människor med synnedsättning eller rörelsehinder – och hit räknar jag, flämt, pensionärer – eller bara någon som har lätt för att snubbla över saker har ökat lika explosionsartat som antalet elsparkcyklar. Och kommer det här hit till vår än så länge lilla stad kommer samma sak att hända här. Det här ska dock inte ses som kritik mot det enorma bygget ute på Hedensbyn. Jag är en vän till det som håller på att byggas, men bara för att det kommer en batterifabrik till stan behöver det inte betyda att man genomför en elektrifiering av precis alla fordon. I detta fall vanliga sparkcyklar. Bara för att man kan så behöver det inte betyda att man ska.
Jag ogillar förbud och förmaningar nästan lika mycket som jag hatar elsparkcyklar men mitt tillåtande sinnelag har pressats till den absoluta bristningsgränsen nu. Eftersom det verkar dröja med politisk styrning i den här frågan har jag ett tips och ett råd till alla som svänger runt och gör tillvaron bedrövlig för oss andra.
Var inte sådana teknikoffer. Rör på er. Ni, jag och alla andra kommer att må så mycket bättre.