Jo, det är mycket enkelt. För sådan musik var, och är, så fruktansvärt dålig och dum att till och med en sådan pubertal hjärna som den min var vid tidpunkten snabbt kunde identifiera detta faktum. Usch och fy. Inte nog med att musiken framfördes av människor som just och pass förstod hur ett musikinstrument ska hanteras så var innehållet och tonen kräkframkallande. Nödrim och dålig produktion borde inte vara ett recept på framgång och popularitet.
Men ändå så var framför allt Ultima Thule så otroligt och orimligt populära. Ja, det är svårt att tänka sig andra anledningar än att väldigt många har väldigt dålig smak. Om jag tittar tillbaka på min egen omgivning vid den här tiden så kan jag skönja ett vagt samband – vi kan kalla det för en känsla – mellan uppskattningen för nationalistisk musik och bärandet av keps inomhus, en uppväxt utanför stadskärnan, manligt kön och ett ohälsosamt vurmande redan i tidig ålder för snus och ett särskilt svenskt bilmärke. Parametrar som enskilt inte borde ha någon egentlig betydelse för vilken musik eller kanske ens vilket liv man lever i längden. Och givetvis var inte heller alla med denna bakgrund nationalistkillar, men oroväckande många av nationalistkillarna bockade tyvärr av allt i beskrivningen.
De som hängav sig åt band som Ultima Thule var dock inte på något sätt ensamma utan tillhörde en tydligt sammansvetsad grupp som umgicks i och utanför skolan. Men för mig som också tillhörde en sammansvetsad liten klick – hårdrockarna, givetvis – så kunde inte skillnaden varit större. Jag, och vi, var socialt accepterade, umgicks utanför subkulturen och var inbjudna i de flesta sammanhang även där hårdrock inte var temat. Det var inte nationalistkillarna.
Vad kom då först? Nationalismen eller att ni inte fick hänga med? Jag tror stenhårt på att ni hade fått hänga på om ni inte haft så dålig smak. Om ni öppnat era ögon litegrann. Om ni tänkt längre än skärmen på kepsen uppe på skallen räckte. Om ni för en stund reflekterat över att det beteende, den nationalism och variant av svensk kultur ni så hårt förespråkade ironiskt nog bara var ett hån mot allt som har med kultur att göra. Då hade ni kanske också fått hänga på.