Jag träffade en ung person med en dröm om att kunna arbeta som konstnär i framtiden. Hon sa något som dröjde sig kvar hos mig:
"Det låter klyschigt, men skapandet gör mig till människa och jag behöver det för att må bra".
Det låter inte klyschigt i mina öron. Vad någon behöver för att må bra ska tas på allvar och kan vara värt att upprepa om och om igen.
Den unga själen lyser starkt och har en otrolig förmåga att stå emot de vågor av mörker den utsätts för. Men det finns gränser. Den unga själen kan brista och gå sönder och då är det inte läge att vänta. Då gäller det livet.
Rapporter visar att ångest och oro är vanligt förekommande bland 16-24-åringar i Sverige, och en hög andel flickor skadar sig själva. I åldern 15-24 år är suicid den vanligaste dödsorsaken. Läs den raden igen.
Även om psykisk ohälsa inte ska blandas ihop med psykisk sjukdom förväntar vi oss att vården ska rädda alla. Inom psykiatrin i Skellefteå sker mirakel varje dag, mycket tack vare kompetensen hos mina forna kollegor. Men psykiatrin behöver mer resurser, samtidigt som politiken måste inse betydelsen av förebyggande insatser. Det långsiktiga målet måste vara en ökad psykisk hälsa i samhället.
För det är möjligt, även i monstrets tid, att hålla hoppet levande. Det kan räcka med en enda plats där någon som är nära att ge upp hittar tillhörighet och mening. Sådana platser måste få finnas.
Ett inslag från Skellefteå dök upp på Kulturnyheterna angående trenden att många vill spela i band just nu. Så är det i hela landet, men Skellefteå har något som andra städer inte har: Kulturföreningen Mullberget. I föreningens replokaler får unga möjlighet att leva ut sina musikdrömmar och hitta en gemenskap.
Detsamma gäller Kulturskolan, där barn i hela kommunen får chansen att kostnadsfritt prova på allt möjligt inom kulturens område. Jag träffade en musiklärare där som inte bara lär sina elever spela fiol, hon ger dem också en frizon där de slipper konkurrera. Hon sa:
"Det behövs sammanhang där unga får utforska sig själva utan att tävla".
Forskning bekräftar påståendet. Både att skapa och att uppleva kultur, framför allt i grupp, kan stärka det psykiska välbefinnandet. Det är viktigt att politiken inser kulturens kraft och värnar tillgänglighet för alla oavsett inkomst. På lång sikt lönar det sig, såväl ekonomiskt som mänskligt – det kan till och med vara livräddande.