Så här i eftertankens kranka blekhet så kanske jag borde ha tagit det för givet att det var det man, kanske cyniskt, valde att göra från kommunens sidan när man anställde VD till Sara.
”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid”. Det där sistnämnda är ett tydligt exempel på Godwin’s Lag, om du känner till den? En lag som dikterar (obs. ej menat som gubbskämt) att ju längre en internetdiskussion pågår, desto större är chansen att någon drar paralleller till nazisterna och Hitler. Själv väljer jag att gå in på en lite lägre höjd och välja Il Duce istället. Även Duplantis inleder inte på världsrekordshöjd.
Det är såklart inte menat på fullt allvar men när Saras VD väljer att kliva av med motiveringen att huset nu går in i en ny fas, då är det väl ganska tydligt att man valt en hammare i första skedet och sedan trott att man obemärkt kunnat glida vidare till ett fint sandpapper eller en flaska trälim. Men hammare bankar, bänder ut spikar och lever om. Det ligger i dess natur. Så den har gjort det den är till för. Kvar står ett hus som kanske inte är till bredden fyllt med glädje och entusiasm, som vore önskvärt. Snarare drar det snålt av en lättnadens suck när man går vidare mot ett nytt verktygs era.
Själv håller jag tummarna för de anställda som farit illa, att de läker och hittar tillbaka till den glädje och entusiasm som lett att det valt sin bana i livet. Det vinner vi alla på. Jag vet själv hur det är att dag efter dag gå till jobbet med en klump av oro i magen. Är evigt tacksam att så inte längre är fallet. Men det tog på och jag kommer nog aldrig att bli riktigt som förut igen, men jag har i alla fall funnit glädjen i mitt yrkesliv igen och med det har jag blivit mer mig själv igen. Så håll tummarna och håll ut. Förhoppningsvis lär sig även de som sitter på makten att de mänskliga resurserna är de värdefullaste man har.
Det vore fel att lägga skulden helt på hammaren, särskilt när hammaren häri är en person. Men det hela är en ledsam historia. Förmodligen har ingen farit väl av det som skett. Men mitt tålamod med mobbare och de som sparkar nedåt är rätt obefintligt. Däremot ska jag inte tillåta mig att klättra upp på någon hög häst och tro att jag har rätt att döma hur som helst. Vill inte kasta sten i kulturhus… (sorry, är tydligen mer gubbe än jag trott och hoppats).