Jag är en av dem som snarare varvar det sistnämnda. Vilka typer av klipp jag ser på varierar. Precis som min musiksmak har jag rätt eklektisk smak. Men jag kommer alltid tillbaka till historia.
Redan i lågstadiet var det något som grep tag i mig. Vilket, i kombination med övervikt, naturligtvis gjorde mig till hett villebråd när det började vara dags att fråga chans (ni som vet, ni vet). Det enda riktigt minnesvärda runt den unge jag var historieintresset och när jag svek vårat klasslag i "Vi i Femman", genom att bli sjuk lagom till det var dags för regionsfinalerna. Vår klass föll följaktligen ihop som ett korthus medan jag huttrande satt hemma framför radion med en känsla av att ha missat mitt livs enda chans att nå någon form av framgång och erkännande. Eller det är så jag vill minnas det. Fast jag är helt säker att det finns ett uns sanning i det.
Sedan dess har intresset inte avtagit, även om det växt till att innefatta en hel del annat också. I kombination med att jag fått några år på nacken så får jag erkänna att jag blivit intresserad av var jag själv kommer ifrån. Inte så att jag suttit på museet och scrollat igenom mil med microfilm efter namn på döda släktingar. Det finns det andra som gjort och det har visat sig att vi inte kommer från något särskilt speciellt alls. Om man inte anser det rafflande att alla förfäder verkar ha gnagt palt och slevat i sig pölsa här i trakterna sedan hedenhös. Som så många andra hade jag hoppats att det skulle dykt upp något mer exotiskt, men förutom en släkting på pappas sida som av okänd anledning döpts till Pedro, men ändå var 100 procent svenne, så finns det noll.
Det är paradoxalt att många med mig önskar att de är släkt med någon kung eller med någon med något som helst exotiskt ursprung, nu i en tid när samer knappt ens erkänns som svenskar av vissa ”ideologer” på den politiska högerflanken. Svårt med det exotiska när resten av världen ska hållas på armlängds avstånd. I USA är det ännu märkligare när snart nog alla per definition är utlänningar. En insikt jag är långt ifrån den första att komma fram till. Lika icke-unikt är det är sant att vi alla borde känna till vår historia för att inte behöva göra om samma misstag. Så förnumstigt säger jag, ta er tid för historia nu när tid finns över. Det tjänar vi alla på. Omg, vilken klyscha!