Om man är Facebook, det vill säga. Visst, jag finns där och oftast tänker jag inte mycket mer på det än jag tänker på hur jag ska få i mig nästa andetag. Men nu har andan nästan gått ur mig. För någon dag började jag ögna igenom Wall Street Journal’s reportageserie ”Facebook Files”, i vilken de gått igenom ett antal interna dokument från företaget. Det är minst sagt upprörande vad som dykt upp där. Det rör sig inte om enbart om att de köper upp konkurrenter i den omfattningen att amerikanska politiker börjat höja monopolvarningsflaggan, utan allra mest om den nästan komiskt Bondskurkiga (läs James Bond, inte lantbrukare) logik som ligger bakom deras business.
Till exempel är de fullt medvetna om att Instagram, som de äger, visat sig kunna ha direkt skadligt inflytande på tonårstjejers mentala hälsa, men väljer att titta åt andra hållet och satsar istället på att hitta sätt att attrahera ännu yngre tjejer till plattformen. Cashen före kidsen, yo! Facebooks algoritm fungerar så att den prioriterar att skapa ”engagemang” hos användarna. Något som vem som helst förstår i praktiken rör sig om att uppmuntra tjafs och påföljande internethatande. För att inte prata om hur ryssarna använde sig av plattformen för att försöka påverka förra valet i USA. Jag förstår att man lätt kan framstå som en konspirationsgalning i foliehatt när man skriver om detta, men det finns belägg för allt. Och vad är det med den Zuckerbergs frisyr? Seriöst! Förstås har det visat sig att han har en djup fascination för Caesar Augustus, den romerska kejsaren, som i sin tur norpade frillan av sin adoptivpappa, Julius.
Att verkligheten oväntat ofta överträffar dikten är sedan gammalt och ofta så imiterar verkligheten dikten. Jag vet inte hur många filmer och serier, böcker och serietidningar som målat upp en dyster framtid där ett ondskefullt, allsmäktigt bolag styr hela världen bakom kulisserna. Man behöver inte ens, som i The Matrix, ta ett rött piller för att ögonen ska öppnas, när det kommer till Facebook, man måste bara läsa lite. Men allting mycket längre än en statusuppdatering tycks numer i princip vara detsamma som att tvingas tröska igenom Dostojevskijs Brott och Straff, samtidigt som någon håller en pistol mot huvudet. Så förmodligen har skurkarna redan vunnit. Vi har bara inte insett det ännu.
Men det är ju bara business, inga hard feeelings liksom. Cashen dom tas, bror.