Inte för att Metallica som ett av världens största rockband behöver fler lyssnare utan snarare för diskussionen som uppstått om vem som får och inte får lyssna på Metallica och även på hårdrock i allmänhet.
”Master Of Puppets” är för rutinerade hårdrockslyssnare redan en något uttjatad pärla. Såklart otroligt bra, fantastiskt, hård och rå. Men ändå Lite väl uttjatad. Inte på samma groteska nivå som ”Enter Sandman” eller ”Nothing Else Matters”, men ni förstår nog vad jag menar. Den sitter i ryggraden. Man har hört den förr och man kan den utan och innan.
Och jag ska villigt erkänna att trots att jag uppskattat både ”Stranger Things” och Metallica separat så var jag långt ifrån imponerad av blandningen. Jag har krampaktigt hållit fast vid en gammalmodig och möjligtvis idealistisk bild av att Metallica fortfarande spelar farlig och hård musik för farliga och hårda typer. Något som givetvis inte är sant. Och det är grymt jobbigt när man måste inse hur det ligger till. Därav min avsmak.
Det är i detta som diskussionen uppstått. Puritaner har slitit sitt hår, om det funnits något kvar, och hävdat att det är skandal och travesti att ungdomar nu går omkring och lyssnar på ”Master Of Puppets” efter att ha upptäckt låten i en serie. Allt är förlorat, inget är heligt och så vidare. Metallica tillhör de som lyssnat sedan tidigare. Innan ”Stranger Things”.
I ungefär en sekund kan jag relatera till hur det känns. Men sedan blir jag mäktigt exalterad av tanken på att unga för en stund lyssnar på ”Master Of Puppets” i stället för den rena skit och dynga som spelas på radio och återfinns på topplistorna idag. För hittar man och börjar gilla Metallica kommer snart mer. Detta oavsett om man upptäckt musiken genom blandband på 1980-talet eller en hypermodern TV-serie år 2022. Det är fantastiskt rätt och otroligt bra. Det är endast så det blir återväxt. Någon börjar spela gitarr, trummor, bas eller att någon skriker i en mikrofon. Och till slut träffar man likasinnade, startar ett band och tar över världen. Eller ja, man försöker i alla fall och det är ofta viktigare än att lyckas.
Så till alla som gnäller, knorrar och klagar – dra något gammalt över er och tänk lite längre än omkretsen på ölglaset räcker.