Till mamma som under tonåren oroligt väntade uppe när jag och mina bröder kom hem sent och ändå gjorde kvällsfika. För ingen måltid var viktigare än just kvällsfikat. Idag äter jag inte kvällsfika, förlåt mamma.
Mamma som också alltid väntade uppe på pappa när han jobbade skift och vinkar av en ordentligt oavsett var man ska åka. Eller kanske cykla.
Mamma som tyckte det var bra att alltid kissa under bilsemestrarnas korta stopp även om man inte behövde. Det gällde ju att passa på.
Mamma som skriver alldeles för långa meddelanden om auktioner på Tradera, ugglor i stugan eller något gulligt katten gjort. Som jag i sin tur ringt de gånger jag varit uttråkad, vilsen eller upprörd. Nervös eller lycklig.
Mamma som aldrig riktigt fattat jobbtitlar eller vad man gör på dagarna. Bara att man jobbar på.
Mamma som grät precis som ett litet barn till morfars bild när han gått bort. Jag vet inte ens om du märkte att jag var i samma rum som dig den gången. Mamma som med tårar nedför kinderna just begravt sin äldsta syster. Ni var ju så olika.
Mamma som älskar fräckishumor vilket idag är charmigt, men i tonåren pinsamt. Mamma som också tyckte det var passande att plocka fram fotoalbum när min nya pojkvän i gymnasiet kom på besök. Mamma, så gör man väl inte?
Mamma som jag köpt böcker till, men som bara ligger och samlar damm. Tror du sa att du skulle börja läsa när du blev pensionär. Nu har jag gett upp, böcker är helt enkelt inte din grej. Men du gillar Hurula och dansade i eufori till Bryan Ferrys konsert för över tio år sedan nu. Det var så fint.
Ibland bjuder jag med dig på teater. Oftast fnissar du glatt till dialogerna och vill prata om det som sägs medan jag vill sitta tyst. Prata gör man ju efteråt.
När du fyllde 60 åkte vi till södra Frankrike, du och jag. Du fotograferade horisonten, det turkosa vattnet och flygplanen i skyn medan jag vilade i en solstol. Ett minne jag alltid kommer bära med mig.
Mamma, vem skulle jag vara utan dig?
Nästa söndag är det mors dag. Kom ihåg att fira mamman i ert liv.