Den förlorade konsten att anteckna medan du spelar

Anteckna saker medan du spelar? Med riktig penna? På riktigt papper? När speljournalisten Jason Schreier i ett Twitter-inlägg tipsade om att göra just det i nysläppta ”Elden Ring” var det oväntat många som reagerade med rynkade ögonbryn och spänd käke.


Nu behöver du inte längre ha pennan nära till hands när du spelar.

Nu behöver du inte längre ha pennan nära till hands när du spelar.

Foto: Maja Suslin/ TT

Krönika2022-03-09 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Summerat i en mening lät gensvaret ungefär såhär: ”Loggar inte spelet själv vilka quests jag har? Då får det vara! Jag har inte tid att föra protokoll!” 

Själv kände jag en lätt våg av nostalgi när jag läste det. För 20 år sedan var det liksom mer eller mindre kutym att ha penna och anteckningsblock nära till hands när du lirade spel. Särskilt när det handlade om äventyrs- och rollspel. Skrev du inte ner saker som verkade viktiga kunde det bli problem senare längs vägen då spelet självt inte gjorde några ansatser att spara potentiellt viktig information åt dig.

Jag antecknade symboler och mönster som besatt i peka-och-klicka-äventyret ”The Neverhood”. Utan de där snirkliga anteckningarna, obegripliga för den oinvigde (läs: föräldrarna), hade jag aldrig sett sluttexterna. Där och då var det också något som förhöjde upplevelsen. Hjärnan fick jobba lite extra och det var roligt att jämföra anteckningar och diskutera potentiella lösningar med lika insnöade kompisar. 

Moderna spelproduktioner har till stor del slopat allt det där till förmån för uppdragsloggar, vägpekare och kartsymboler. Ofta känner jag att det blir för mycket handhållning, som att utvecklarna tror att jag vid minsta hinder kommer att bli frustrerad, stänga av och köra skivan i matberedaren. Senaste exemplet är aktuella ”Horizon: Forbidden West” där huvudpersonen Aloy envisas med att ständigt proklamera vad spelaren ska göra för att komma vidare. ”Jag borde glidflyga till den där plattformen!” utbrister hon innan jag ens hunnit se mig omkring. 

Jag efterlyser nu inte att alla spelutvecklare går i ”Elden Ring”-studion From Softwares fotspår och styr oss tillbaka till 90-talets speldesignfilosofier; det kan absolut vara skönt att slippa hålla koll på så mycket (tiden att helhjärtat förkovra sig i enskilda titlar tenderar ju att minska desto längre in i vuxenlivet du kommer). Men nog känns det uppfriskande när ett open world-lir anno 2022 inte envisas med att hålla spelarens hand hela tiden. Nu gäller det bara att komma på hur undertecknad ska ha tillräcklig tid/koncentration/kollegieblock för att hänge sig åt ”Elden Rings” uppenbart odokumenterade fantasy-värld.