10. Iron Maiden - ”Senjutsu”. Om man kan komma över det kanske fulaste skivomslaget i bandets historia och att Iron Maiden anno 2021 verkar rikta sig till barn så hittar man ett album som är riktigt schysst. Jag var inte såld vid första genomlyssningen, men efter några varv hittade vi hem tillsammans.
9. Johan G Winther - ”The Rupturing Sowle”. Musiken som Johan G Winther skapar är en blandning av postrock, ambience och folkmusik. Albumet är inspelat i en stuga ute i skogen någonstans innanför västkusten och närmare en bättre beskrivning än så kan man nog inte komma över hur det låter. Fantastiskt bra är det i alla fall.
8. At The Gates - ”The Nightmare of Being”. Tomas Lindbergs röst har verkligen börjat låta äldre men river fortfarande skönt över melodiska dödsthrash-riff och ettrig tvåtakt. Hur kan man inte gilla det? At The Gates visar att ”Göteborgssoundet” inte behöver vara något nedvärderande.
7. Hide - ”Interior Terror”. Kan kärvt elektroniskt oljud med en ilsken kvinna som skriker sig hes vara något för årsbästalistan? Jodå, men man får räkna med att det stundvis känns som att lyssna på någon som klöser på svarta tavlan. Och det är förstås något bra.
6. Hour of 13 - ”Black Magick Rites”. Tänk dig att du bor i USA, kokar ihop och reducerar ned Black Sabbath under Dio-åren med Mercyful Fate och släpper skivor med ojämna intervaller. Enmansbandet Hour of 13 har med sitt fjärde album sedan starten 2006 gjort precis detta igen. Att djupt satanisk heavy metal med en och samma person på gitarr, bas, trummor och sång kan knäcka så här hårt är helt underbart.
5. Emma Ruth Rundle - ”Engine of Hell”. Skönsjungande Emma Ruth Rundle har skiljt sig, slutat med droger och alkohol och tillfälligt lagt elgitarren på hyllan för att istället bara använda akustiska instrument. Det är mörkt, naket och ärligt på ett sätt som inte går att värja sig emot.
4. Cult of Luna - ”The Raging River”. Rent tekniskt inte ett album utan en lång EP, men det spelar mindre roll när musiken krossar både kranium och knäskålar. ”The Raging River” är både tung och melodiös och med ett fantastiskt gästspel av Mark Lanegan på finstämda ”Inside A Dream”.
3. Viagra Boys - ”Welfare Jazz”. Ja, nog är ”Welfare Jazz” Viagra Boys jazzigaste skiva alltid. Men det betyder inte att det inte fortfarande är basgångar och raka trummor som är kärnan i deras verksamhet. Lite friare former, men fortfarande med en djävulskt medryckande puls.
2. Floating Point, Pharoah Sander, London Symphonic Orchestra - ”Promises”. Det tutar, plinkar och smyger sakta men säkert framåt när denna på papperet omaka trio ger sig på att spela in en skiva. Allt handlar om atmosfär. Är det jazz? Nja. Är det klassisk musik? Nja. Det är som mittemellan massor av olika saker, men framförallt så är det stämningsfullt, vackert och oerhört bra.
1. Lingua Ignota - ”Sinner Get Ready”. Lingua Ignota har värkt fram det bästa, mesta, otroliga och fantastiska verket under hela 2021. Att lyssna på ”Sinner Get Ready” är som att ligga under ett ton med röda rosor. Fint att titta på, men ett ton är ett ton oavsett vad och det är en vikt som sakta pressar luften ur ens lungor. Herregud vilken skiva. Inget annat kom nära.