Theodor Ekenstedt: "Därför är det dåligt med videosamtal"

Okej – dundersnabb rekapitulation. 1996 släpper David Foster Wallace sitt mästerverk Infinite Jest. Där finns en förutsägelse om videotelefoni som somliga hävdar aldrig besannades, men inom vilken jag finner härlig resonans. Ungefär så här:

I en påhittad framtid som troligen ligger bakom oss har kommunikationsjättarna tagit i från tårna och spenderat multum på videotelefoni. Men det floppar. Det visar sig att folk föredrar "retrograde old low-tech Bell-era voice-only phone interface" när allt kommer omkring. För det första leder videotelefonin till extrem fåfänga. Men sedan åskådliggör videosamtalen hur lite uppmärksamhet var part faktiskt lägger på varandra under ett samtal. Ett ljudsamtal låter dig anta att motparten ger dig fullständig uppmärksamhet och närvaro, samtidigt som du själv inte behöver göra detsamma. Videosamtal förstör denna föreställning.

För grejen är den att delad uppmärksamhet på distans är på riktigt svårt. Vår kognition är förkroppsligad; vi fungerar tillsammans med vår omgivning. Bilkörning, exempelvis. Där tillåts telefonsamtal så länge man inte använder händerna, men körförmågan blir likafullt försämrad. Det är inte den informationsbelastningen som är problemet, för då hade samma försämring kunnat påvisas om man har en pratsam passagerare vid sin sida. Det tycks vara bristen på delad uppmärksamhet som ställer till det. I telefonsamtalet finns ingen gemensam bild av situationen och då blir det inte naturligt att exempelvis få utrymme att lägga fokus på en hektisk korsning.

Men så länge man inte ser varandra är det ju egentligen inget problem – för man kan låtsas. Men i nutidens Zoom-hysteri, där det som för ett år sedan skulle ha nämnts över ett kort telefonsamtal nu helt plötsligt ska schemaläggas och avhandlas i en videokonferens, är det svårare.

Så vad mer skulle behövas för att det skulle funka? Kanske inte så mycket, egentligen. Bara att det matchar den frihet som ljudsamtal idag erbjuder: fria händer och såklart att man inte är fjättrad till en skärm. Är det för mycket begärt att få en liten drönare med kamera som följer med likt en självstyrande selfiepinne? Detta skulle såklart kombineras med någon slags transparent skärm i synfältet så att man även kan se den andra personen samtidigt som den gör vad den nu gör. Kör bil kanske.

Tack för att ni kom till mitt TED-talk.