Helt knäpptysta smög de nämligen ut spelet på marknaden häromveckan. Plötsligt fanns det bara där i butikerna; ett spel med grafik som redan på premiärdagen känns gammal, med stela mellansekvenser och spelmekanik som är så slapp att det egentligen räcker att bara hålla inne gasknappen för att komma vidare, oavsett vad - serverat till fullpris.
Att se och uppleva ”Fast & Furious Crossroads” känns lite som att åka en tidsmaskin 15-20 år tillbaka i tiden, när var och varannan Hollywood-film skulle krängas tillsammans med ett spel med samma namn. Här snackar vi nästan uteslutande skräpproduktioner; snabbt ihopsatta för att kunna släppas samtidigt som filmen och (förhoppningsvis) rida på dess framgångar. Med några få undantag var filmlicensspel länge något som gjorde sig bäst i valfritt sopkärl.
Jag minns ”Harry Potter and the Chamber of Secrets” till Game Boy Advance. Fick det i julkapp, tror jag. Lirade det på svenska. Harry stammade sig igenom hela spelet, sa ”Ehm, ja… ehm…” mest hela tiden, lyckades aldrig avsluta en mening. När Harry började haspla ur sig ”Ja, ehm…” för tjugoandra gången på en och samma timme ville jag skrika ”Men avsluta meningen för helvete Harry!” och slänga konsolen i nyllet på Kate Winslet (jag hade en ”Titanic”-poster på väggen på den tiden).
Ett annat filmlicensspel som jag spelade, och la alldeles för mycket tid på, var ”Star Wars: The Phantom Menace”. Det var inte bra. Inte bra alls. Ful grafik, enformigt, stelt. Ändå spelade jag skiten, intalade mig att det inte var så illa. Total förnekelse. Antagligen för att rättfärdiga de femhundra kronor jag lagt på det.
Filmlicensspelet som begick det allra värsta övergreppet på min barndom var dock ”The Fifth Element.” Jag älskade filmen och ville verkligen, verkligen älska spelet också. Det var ju ”The Fifth Element” liksom. Men herregud så kasst det var. En sittning och kroppen var helt dränerad på livsglädje. Spelet såg ut som en enda gråbrun sörja, banorna var urtråkiga och att styra Bruce Willis karaktär var som att försöka putta runt på en stor frys. En av mina värsta spelupplevelser, någonsin. Och nu kommer alla minnen tillbaka. Fruktansvärda minnen. Tack för det, ”Fast & Furious Crossroads”.