I ett digitalt event öste Sony på med speltrailers och avrundade efter dryga timmen med att äntligen visa upp hur Playstation 5 faktiskt kommer att se ut. Det tog ett tag för undertecknad att sovra alla intryck, men nu - några dagar och 26 kaffekoppar senare – är tiden kommen att presentera dem. Så! Utan vidare omsvep, här följer...
Visningens mest dregelframkallande Playstation 5-spel: “Horizon 2: Forbidden West”. Att nederländska studion Guerilla skulle få en hel spelvärld att brisera i kollektiv grafikorgasm när de premiärvisade “Horizon 2” var ingen högoddsare. Originalet står sig trots allt som ett av de snyggaste titlarna till Playstation 4. Här snackar vi ett spel som levererar äkta “next generation”-känsla när det gäller detaljrikedom, med porer och nackfjun och annat som du inte vetat om att du saknat i spel förrän nu. Många andra titlar som visades upp bjöd förvisso också på fin grafik men ingen kunde tävla med Guerillas alster.
Visningens mysigaste: “Kena: Bridge of Spirits”. Lummiga skogar och små, ludna varelser med stora, runda ögon - lilla indiestudion Ember Labs “Zelda”-doftande äventyrsspel gav härliga Pixar-vibbar. Ett spel som troligtvis kommer snurra flitigt i skivläsaren i vinter.
Visningens mest kära återseende: Ett helt nytt “Ratchet & Clank”-äventyr som utöver kulört grafik och en ny, spelbar huvudperson ser ut att nyttja den ilsnabba SSD-hårddisken i Playstation 5 till fullo genom att helt eliminera laddningstider mellan olika miljöer.
Visningens antiklimax: “Oddworld: Soulstorm”, som är en nyversion av “Oddworld: Abe’s Exodus” från 1998. Missförstå inte, det är fortfarande roligt att det kommer, men nog hade det varit mer spännande med något helt nytt spel i serien.
Visningens främsta kattspel: “Stray”. Jag har ingen aning vad det handlar om, eller vad det går ut på, men du spelar en katt i en tech noir-doftande framtidsvärld befolkad av robotar. Premissen och presentationen räckte för att jag skulle vara såld.
Visningens största vattendelare: Playstation 5. Under de sista skälvande minuterna fick vi till slut se konsolen i all sin prakt. Reaktionerna var blandade. Vissa älskar den, andra verkar redo att greppa högafflarna och ge sig ut för att lyncha den. Några tycker den ser ut som en förvuxen router. Jag står någonstans där i mitten och nöjer mig med att kalla den “fulsnygg”.