Mode-influencer verkar poppis. Flexa med väskor och armband och sånt. Gärna ska du stå framför ett vattenfall för att göra väskan ännu mer attraktiv, så publiken börjar drömma om att också stå där framför vattenfallet, med väskan i handen och vara lycklig. Ett alternativ vore modell-influencer. Posera halvnaken runtom i världen med sug i blicken och putande läppar. Jag skulle kunna sitta lite utmanande vid ett fönster som vetter mot de österrikiska alperna, med blott ett par lovikavantar på mig som strategiskt skymmer genitalierna. Det vore något.
Samtidigt känns det redan så gjort, och innan jag nått de där femhundratusen följarna och etablerat mig själv som internationell modell-influencer måste jag ju genomlida den där obekväma fasen när sambons mormor hör av sig och frågar varför jag är naken på Instagram och påpekar att det var mycket trevligare när jag höll mig till att posta bilder på mat.
Vad mer finns det? Spel är en sån där given grej; jag skriver ju redan massor om ämnet. Men att hålla på att sitta och streama i en webkamera hela dagarna och skrika i en mick känns inte heller så lockande. Dessutom är den marknaden också mer än lovligt mättad. Jag behöver något nytt och fräscht. En nisch. Kaffe-influencer kanske? Jag älskar kaffe, jag dricker det som vatten, men det hade blivit kanske tre videos där jag dricker tre olika sorters Arvid Nordquist och konstaterar att “den satt fint” och “den behövde jag”. Inte vidare värdeskapande.
Ju mer jag tänker på det, desto färre alternativ ser jag. Allting har ju redan gjorts. Mat, dryck, träning, kläder, teknik, växterbilar, resor, husdjur – vad har inte exploaterats? En snabb (desperat) sökning och jag hittar ingenting substansfyllt på Instagram om sämskskinn. Två frågor: 1. Finns det femhundratusen människor därute som faktiskt skulle vilja ha ett kontinuerligt flöde av sämskskinnsbilder i sin mobiltelefon, och 2. Är jag redo att lägga så mycket tid på sämskskinn?
Jag äger inte ens en bil – vad ska jag med sämskskinn till? Usel idé. Bättre att satsa på något som ändå är bekant. Så spel då? Min nisch får bli att jag pratar i normalt tonläge. Kanske räcker det?