Istället för Covenants slogs jag huvudsakligen mot den urtråkiga fiendefloran Prometheans som såg ut att tillhöra en sorglig andrahandssortering av “Bionicle”-leksaker. Allting i spelet kändes som en enda lång gäspning. Trots att berättelsen om Master Chief, i mina ögon, kändes avslutad efter crescendot i “Halo 3”, skulle “Halo 4” och nya utvecklaren 343 Industries prompt sparka in lite nya dörrar, introducera nya hot och utvidga universumet. Det kändes så onödigt, så forcerat. Så trist. Spelet hamnade på hyllan och “Halo 5: Guardians” hoppade jag senare över helt. “Halo 5: Guardians” har – precis som messmör och svensk hiphop – till dags dato inte släppts in i hushållet.
Snart är det dags igen för ett nytt, fläskigt “Halo”-lir. Häromveckan fick vi en smygtitt på ”Halo Infinite” (cirka åtta minuter gameplay) och reaktionerna har varit mer blandade än förväntat. Främsta kritiken rör det grafiska; “Halo Infinite” ser mer eller mindre ut precis som tidigare “Halo”-spel. Lite trist såklart när det handlar om en upphaussad premiärtitel till nästa generations konsolhårdvara. Den kraftigaste konsolen någonsin, som Microsoft själva säger. Förvisso rullar spelet i 60 bilder per sekund och stoltserar med 4K-upplösning, men många hade nog förväntat sig mer än så. För egen del är det dock inte det grafiska som skaver värst, utan den håriga antagonisten; en grymtande orch-filur som låter som att han gör en audition som skurk till en tv-serie för barn i åldersspannet 6-12 år. Herrejävlar vad han försöker låta elak, och som han raljerar. Han tar i så hårt att han nästan gör hål i kalsongerna.
Jag har å andra sidan inte hört så många andra klaga på det här otyget, så kanske är det bara jag som kommer att störa mig på det. För spela det kommer jag nog att göra, ändå. Tramsig skurk och halvtrist grafik till trots ser det ändå ut som att Microsoft och 343 Industries försöker hitta tillbaka till den där speciella “Halo”-känslan som originaltrilogin hade. Spelvärlden påminner om ringplaneten som vi krigade runt på i första spelet, och musiken känns sådär familjärt “Halo”-aktig (i brist på bättre ord).
Den mer öppna och expansiva spelvärlden lockar också - kommer den att tillföra något? I höst får vi se om “Halo Infinite” får tillbaka serien på rätt köl igen.