Johan Rheborg som skurk, Fares Fares som undercover-polis och en historia som kretsar kring en sekt lät som en hyfsat frisk fläkt i genren. Första avsnittet är också helt okej; inramningen med det lilla gated community-samhället Jordnära känns lagom mystisk och produktionsvärdena är några nivåer över den sedvanliga lunchpeng-budget som kriminalgenren vanligtvis rör sig med. Sedan går det (förstås) utför. Tunna karaktärer, spretiga story-trådar, styltiga dialoger och noll nerv. Det märks att ambitionerna finns där, åtminstone till en början, men varken manus eller budget hänger med. Inte alls olikt många andra svenska produktioner som går in med målsättningen att ingjuta lite spänning och nerv hos tittaren. Mot slutet är "Partisan" mer ofrivilligt humoristisk än något annat.
När eftertexterna rullade var det inte mysteriet kring sekten som lämnade störst intryck hos mig, och inte heller Johan Rheborgs psykopatkaraktär Kent, eller Fares Fares plågade polishjälte. Istället var det karaktären som spelade Fares Fares chef – kommer inte ihåg namnet på honom – som också jobbade undercover, fast på en OKQ8-mack. Där gick han runt – förklädd till någon sorts butikschef – och donade med lösviktsgodis och tvättsvampar i väntan på att Fares Fares skulle titta förbi och hemlighetsfullt lämna lite information.
Inför en eventuell säsong två tycker jag att producenterna borde strunta i att försöka spela i samma liga som mer påkostade, amerikanska thriller-förlagor, och istället gå all-in på Fares Fares chef när han fortsätter jobba undercover på bensinmackar. Låt oss följa honom i tio avsnitt när han nästlar sig in hos helgpersonalen på Circle K med målet att luska ut vem det är som äter upp alla grillkorvar utan att betala. Hur gränsen mellan hans identitet som polis och butikschef sakta börjar flyta ihop och hur hans relation med frugan krackelerar. Jag vill ha scener när hon ringer honom och säger åt honom att komma hem. Hur han stressat skakar på huvudet och säger “Jag kan inte, Agneta! Fattar du inte, jag har kassan!”, varpå hon svarar: “Men du är POLIS, Torsten! KOM HEM TILL DIN FAMILJ!” Det blir kanske inte sådär superspännande tv-thriller av det hela, men erkänn, det hade åtminstone varit ett skönt avbrott från det sedvanligt tråkiga kriminalserieträsket.