Jag är en klassisk VR-skeptiker. Jag tvivlar starkt på att det kommer bli ett vardagsmedium i sin nuvarande form. Mina erfarenheter är begränsade och jag har inte testat de dyraste grejerna. Detta diskvalificerar säkerligen min åsikt enligt den hårdaste VR-kärnan. Hursomhelst. Den Theo som i mitten av 10-talet började känna motstånd mot VR i vardagen (särskilt i kontrast till AR) gjorde så med magkänsla. Främst bryddes jag av kravet på isolering i det fysiska rummet. Försök föreställa er en telefon som kräver den typen av fullständigt fokus och avgränsning. Barockt.
VR kan däremot säkerligen vara värdefullt vid tillfälliga ändamål som typ specialistträning eller unika upplevelser. Det är VR som vardagsmedium som ifrågasätts.
En lösning på ovanstående problem är ju att allt relevant i verkligheten helt enkelt flyttar in till VR-världen (oxymoron?) så som bland andra Facebook föreslår med sitt metaverse, och det leder oss in på nästa del av skepsisen.
Den Theo som idag motsätter sig VR har nämligen även en del mer eller mindre robusta kognitionsvetenskapliga betänkligheter. Synen är vårt primära sinne, sure. Låt oss anta att man knäcker koden till alla visuella krux, typ som äkta djupseende via binokulär diskrepans och ackommodation, med mera. Syn fixad. Å ena sidan det viktigaste sinnet för oss, å andra sidan också ett av de lättaste att simulera. Alltså, synen är liksom redan simulerad på det sättet, fast biologiskt. Ni vet när man säger att kameran är som ett öga – det är inte bara en liknelse utan en beskrivning. Ögat skärper till och med kontrast i realtid som man gör i photoshop med oskarp mask. Svårast blir nog det somatosensoriska systemet, känsel med mera. Vissa saker är lätta att lösa med brute force. Exempelvis dräkter med haptisk feedback (som även stimulerar könsorgan, eftersom såklart det gör). Proprioception, sinnet för hur kroppen befinner sig i rummet och hur den rör sig, blir svårare. Alltså på riktigt. Hur kan det göras på ett billigt och bra utan en gigantiskt maskin som för en runt i rummet?
Det blir spännande att se om den VR-teknik som utgår från våra befintliga sinnen hittar konsumentanpassade lösningar för att bli ett fullgott vardagsmedium före Elon Musks Neuralink blir godkänd för mänsklig användning. Hans implanterade grisar verkar än så länge må rätt bra.