”Oktober månad har blivit den månad som förknippas mest med skräck, i och med att den importerade högtiden Halloween fått ett starkt fotfäste även i Sverige. Och det passar onekligen bra med kusligheter i höstmörkret.” Det skriver Norrans krönikör Andreas Eriksson.
Oktober månad har blivit den månad som förknippas mest med skräck, i och med att den importerade högtiden Halloween fått ett starkt fotfäste även i Sverige. Och det passar onekligen bra med kusligheter i höstmörkret.
Skräckfiktion i alla dess former har ofta betraktats med skepsis och rent av beskyllts för att orsaka alla möjliga problem i samhället. Men undersökning på undersökning visar att skräckbehovet har genomsyrat mänskligheten i alla tider, och på det stora hela gör oss gott – ja, åtminstone om vi tycker om att bli rädda. Att bli uppskrämd är inte något som passar alla, men det produceras mängder med skräck idag för att fylla skräckälskarnas behov.
Att låta sig skrämmas under kontrollerade former är något helt annat än att verkligen tycka om skräckinjagande situationer i verkliga livet. Skräckfilm, Stephen King-romaner, zombie-dataspel eller för den delen berg- och dalbanor utsätter oss för en lagom dos kalla kårar. Hjärnan kan inte alltid skilja på påhittad och verklig fara och reagerar reflexmässigt, men innerst inne vet vi att vi egentligen inte är utsatta för någon fara och kan återgå till verkligheten när vi vill.
Jag är inte den som njuter mest av att bli skrämd, men jag tycker att skräckfiktionen bjuder på många intressanta berättelser och teman, så med jämna mellanrum utsätter jag mig också för rysligheter. Insprängt i handlingen kan skräckskaparna lägga in en hel del tänkvärt, även om det inte är ett måste alla gånger heller.
Det krävs en viss sinnesstämning för att jag till exempel ska kunna uppskatta en skräckfilm. Jag blir sällan uppiggad av skräck, så jag väljer hellre en komedi om jag vill bli på gott humör. Och vilken typ av skräck det är har också betydelse. Realistiskt och verklighetstroget har alltid skrämt mig mer - och framför allt stannat kvar längr i medvetandet än jump scares och blodiga effekter. För mig ska det vara lite lagom lättsmält för att jag ska bli underhållen, och där passar fejkat blod och monster in.
Andra vill hellre bli riktigt rejält uppskrämda och känna pulsen stiga för att få ut något av en skräckfilm, och söker sig istället aktivt till vad nu det kan vara som gör dem riktigt vettskrämda.
Oavsett vad som kittlar din skräcknerv i lagom omfattning, så är det rätt tillfälle att kura ihop dig i höstmörkret och låta dig skrämmas av din favoritskräckis.