Sitter pÄ en ansprÄkslös rastplats nÄgonstans i Höga Kusten. Har tappat bort en plupp till bilen och behöver kasta fler ögon pÄ problemet. Erbjuder barnen 20 kronor hittelön om de hittar den. Men alltsÄ, mÄste jag egentligen göra en fullskalig kostnadsanalys för att sÀkerstÀlla att barnens arbete bÄde vÀrdesÀtts och ger dem rÀtt relation pengar?
Lön Àr sÄklart bara en del av vÀrdet med förvÀrvsarbete, men nÀr det blir fel kan det fÄ lÄngtgÄende effekter.
Har tvÄ tydliga minnen frÄn tidiga arbeten nÀr nedlagt arbete och inkomst verkligen inte hÀngde ihop. Under högstadiet praktiserade jag pÄ McDonalds vid StÀket i Stockholm. Ett monster pÄ tvÄ vÄningar vid E4. Slet hund i nÄgon vecka och fantiserade dagligen om vad min belöning skulle bli. En dagskassa i kontanter vore rimligt, minns jag att jag tÀnkte. Med mig hem fick jag tvÄ biobiljetter.
Fyra Är senare fick jag istÀllet ett vÀldigt vÀlbetalt jobb i Kina i och med ett stipendium frÄn ett SkellefteÄföretag. Lönen var typ dubbelt sÄ hög som en riktig tjÀnsteman pÄ Suzhou-kontoret. Vad som var mÀrkligt, och som blev mer och mer tydligt desto lÀngre Äret fortskred, var att min anstrÀngning under arbetstid var totalt frÄnkopplad lönen. Jag gjorde Ätta timmar varje dag pÄ fabriken, men det riktiga jobbet var snarare att ta emot och guida företagets internationella gÀster som checkade in i femrumslÀgenheten i vilken jag ocksÄ bodde. Jag skulle sÄklart stÀlla upp som föremÄlet för lite filantropi ocksÄ. Men arbetet, det var det ingen som egentligen behövde.
Vad jag dÀremot fÄtt med mig dessförinnan var en stadig förstÄelse frÄn barndomen om vÀrdet kring min veckopeng, en tjugolapp. En faktiskt, fysisk sedel som man kunde vÀxla till 40 tuggummin eller en Kalle Anka-tidning.
Nu har vi börjat med veckopeng till barnen, en slags basinkomst, och sedan kan de jobba ihop extra genom sÀrskilda sysslor (morgonkaffe och en macka lördag klockan 09.00 för fem kronor - lÀtt vÀrt). Förhoppningen Àr att barnen ska fatta att det finns en slags vÀrdesÀttning pÄ varor bortom kvoten av deras inneboende förmÄga att tjata och förÀldrarnas dagsform i leksaksaffÀren. Man vill ju inte att barnen ska sluta som tre smÄ Clark Olofssonsar.
En timma senare och bilpluppen Àr fortfarande borta och ingen letar ens lÀngre. Tjugolappar kanske inte Àr vad de en gÄng var.