Under filmens gång hann jag äta en ugnsform med gratinerade nachochips, tömma en skål ostdipp och en burk salsa, dricka en liter Coca Cola, förtära en medelstark ölkorv och en påse original-vingummi. Under samma tid hann sambon – som hyste noll intresse av att se en dubbelt så lång version av en biofilm hon hatade – planera en möhippa, tvätta, kolla ett gäng växtvideos på Youtube samt måla ett digitalt porträtt av en väldigt rynkig, hukande tant. Vem fick ut mest av sin tid? Jag vill nog ändå hävda att jag drog vinnarlotten. Nya “Justice League” var, till min stora förvåning, en riktigt underhållande film. Klart (klart!) bättre än den horribla bioversionen som våldförde sig på våra näthinnor 2017. Bättre än någon av Snyders tidigare DC-filmer.
Men är den för alla? Nja. Vi pratar fortfarande om en fyra timmar lång superhjälterulle fullproppad med CGI-bataljer, gravallvarliga män och kvinnor i spandexkläder och slow motion-effekter i överflöd (filmen hade säkert varit 20 minuter kortare om det inte vore för all slow motion). Glöm Joss Whedons försök att lätta upp stämningen; här är det idel gravallvarliga anleten och domedagskörer som ylar i var och varannan scen. Batman är sur. Cyborg är ännu surare. Wonder Woman är kanske lite mindre sur, men desto mer bekymrad. Superman är med på ett hörn och han är sur också, och halvnaken. Några enstaka försök till humoristiska ordväxlingar görs men de faller rätt platt. Zack Snyder är bättre på det visuella än komisk tajming. Dessutom är epilogen ganska svag; särskilt en scen involverande Bruce Wayne och en ny karaktär som känns otroligt slappt skriven.
Om ovanstående inte avskräcker finns det mycket nöje att få ut ur den. Actionscenerna är bättre än i bioversionen. Cyborg är inte längre en ointressant bifigur som hänger i periferin utan får ta plats som en av filmens viktigaste karaktärer. Skurken, Steppenwolf, har utöver ny, fräsig look också fått ett vettigt motiv som gör honom till mer än bara en generisk onding med världsherravälde-aspirationer. Framförallt är filmen mindre stressad och känns mycket mer enhetlig i tonen. Och icke att förringa: Supermans överläpp ser normal ut! Ingen digital retuschering denna gång. Bara det borde ju locka en och annan läppurist att ta sig tid och se filmen.