Storbritannien är som bekant en union mellan England, Wales, Skottland och Nordirland.
Den statliga tv-kanalen BBC har dramaproduktionsenheter i alla områden vilket gör att det inte bara är London med omnejd som lyfts fram. Att tv-serierna skapas lokalt innebär att manus, inspelningsplatser och val av skådespelare bidrar till en autentisk känsla. Tack vare denna fördelning har jag kunnat följa fängslande tv-serier som "Clique" från BBC Scotland, "The Fall" från BBC Northern Ireland och "Hidden" från BBC Wales. I alla dessa tv-serier är den lokala kopplingen stark och en påtaglig del av handlingen.
I Sverige finns det idag inte någon fast tv-dramaproduktion utspridd över landet på samma sätt. Det innebär att mycket tv och film produceras i eller från storstadsregionerna. Tack vare filmorganisationer som Film i Väst och Filmpool Nord så förläggs själva inspelningen till platser i hela landet, men det innebär inte alltid att det framgår av handlingen. Ofta får inspelningsplatser föreställa helt andra orter, inte minst av ekonomiska orsaker. Ett exempel är den underhållande filmen "Dröm vidare" som utspelar sig i Stockholm men delvis är inspelad i Luleå, vilket bland annat får till följd att alla huvudrollsinnehavare föreställer stockholmare men vid flera tillfällen dyker statister upp som klart och tydligt pratar som norrbottningar. Visst finns det norrbottningar som flyttat till Stockholm, och det kan finnas en poäng med att visa att inte alla i Stockholm låter likadant. Men för att det ska kännas äkta i en film så bör inte heller lulemål vara den enda dialekt vid sidan om stockholmarnas dialekt som sticker ut.
Även tv-serier som utspelar sig ute i landet är ofta skrivna, producerade och skådespelas av personer med dålig lokalkännedom. Autenticiteten varierar bland exempelvis filmer och tv-serier som "Jägarna", "Midnattssol", "Populärmusik från Vittula" och "Rebecka Martinsson", som alla utspelar sig här i Norrland. Det är inte med odelad förtjusning som man bänkar sig i soffan för att se omgivningen skildrad i tv-serier. Det är bäst att ha skämskudden nära.
Nu är det inte bara här i norr som vi drabbas på det här viset. Kurt Wallander är starkt förknippad med Ystad, men han har aldrig fått prata skånska på film. Att den skånska dialekten lyser med sin frånvaro i Wallanderfilmatiseringarna har varit på tapeten tidigare. Positiva exempel finns såklart också. Den som lyckats bäst är möjligen Ulf Malmros, som flera gånger har fångat Värmland utan att det känns falskt eller förlöjligande.
När det gäller språk har "Hidden" från BBC Wales gått längre än de flesta. Eftersom det walesiska språket i regel är obegripligt för de flesta utanför Wales, spelas tv-serien in i två versioner. Den ena är helt på walesiska och är avsedd för tittare i Wales, och den andra är delvis på engelska och är avsedd för tittare utanför Wales, inklusive Sverige. Det innebär att de flesta scenerna spelas in två gånger, och skådespelarna måste lära sig replikerna på två språk.
Det lär dröja innan vi får se en film eller tv-serie som är skapad helt och hållet i Norrland, som dessutom spelas in i två versioner med mer eller mindre bred dialekt. Men visst skulle det kunna vara värt ett försök?