Det hade passat att skriva en krönika om hans insatser för den svenska seriebranschen när som helst, men tyvärr blir det som så ofta tragiska omständigheter som påminner om personer som förtjänar att uppmärksammas. Claes gick bort väldigt plötsligt den 23 juli, hjärtat stannade och Claes rycktes ifrån oss utan förvarning. Jag lider med hans närmaste.
Jag tog kontakt med Claes för ungefär 20 år sedan. Då var jag bara en nyfiken beundrare av hans serier och ville uttrycka detta på något vis, samtidigt som jag inte kunde låta bli att ha en del synpunkter och ställde alldeles för många frågor om ovidkommande detaljer i några av de Fantomenmanus han skrivit. Claes svarade tålmodigt och hade överseende med mina knepiga funderingar. En fråga var om han visste hur mycket han hade skrivit, och det hade han minsann koll på. Jag fick ett brev på posten med hans egna anteckningar om alla manus, artiklar och annat som han producerat. Det var en rejäl lunta redan då, och gav många uppslag till att söka upp mer av hans alster. Förutom de ”kända” serierna skrev han egna skapelser, till exempel en albumserie om Gustav Vasa.
Med tiden kom vi att träffas flera gånger, första gången på Bokmässan i Göteborg när han höll ett föredrag för en samling Fantomenfantaster. 2016 skulle jag vikariera som redaktör för Fantomen, och i Malmö mötte jag Claes och redaktören Mikael Sol för överlämning. Då fick jag veta att Claes hade skrivit några helt banbrytande Fantomenäventyr om nästa generation – tvillingarna Kit och Heloise – och dessa äventyr skulle alltså publiceras under mitt vikariat som redaktör. Att få ansvaret för publiceringen av just dessa äventyr var riktigt spännande, och innebar bland annat intervjuer med större dagstidningar.
Dessutom fick jag läsa synopsis och manus för Fantomenäventyr som inte tecknats ännu och ge input och svara på funderingar från självaste Claes Reimerthi själv. Det var stort att han som skrivit närmare 300(!) Fantomenäventyr ville ha mina synpunkter och förslag.
Sista gången vi möttes öga mot öga kan ha varit på Bokmässan i Göteborg 2017. Med kort varsel hoppade jag in och modererade ett panelsamtal där han medverkade.
Claes älskade serier, och när jag började ge ut den gamla klassiska westernserien Tex Willer på svenska så hörde han av sig och skrev ett förord.
Tidigare i år tog jag över som ny redaktör för Fantomen, men då hade Claes redan valt att gå i pension och hans sista Fantomenmanus var skrivna. Jag hörde av mig och tackade för hans insats, och han såg fram emot att få mer tid till egna projekt. Jag trodde såklart att det skulle finnas mer tid till att träffas och pratas vid om både serier och annat, men nu blev det inte så.
Claes var beviset på att det gick att komma från Sverige och skriva serier som blir lästa över hela världen. Jag har tagit ett par steg i hans fotspår men viktigare än att bli manusförfattare som han, är möjligheten att kunna läsa alla fantastiska serier som han skrivit. Om och om igen.
Hans sista Fantomenmanus har inte tecknats färdigt ännu och kommer att publiceras i år och nästa år. Det känns overkligt att han inte ens hann se sina sista äventyr färdigställas, men jag ska göra allt jag kan för att de presenteras för läsarna på allra bästa sätt.