Maja kan svara på frågor om spanska tomater eller om man ska ha fast eller mjölig potatis till palt.
Vi lever i en tid där filtrerad lycka presenteras via sociala medier. Bilder på vältränade kroppar, putande munnar och nyförlösta mödrar som springer maraton. I en kalender för 2023 sitter januaris kvinna i ett snötyngt landskap med bar rumpa på en kall sten, bredvid henne en levande tiger som hon lagt sin hand på.
Det är maxad girlpower utan baksidans blåskatarr. Och extremt svårt att leva upp till.
I detta sammelsurium av orealistiska ideal finns en Maja. Hon uträttar storverk varje dag. I ett vanligt liv i en liten stad i Sverige kliver hon upp varje morgon klockan 06.00 och går till sitt jobb på ICA. Där kan hon svara på frågor om spanska tomater eller om man ska ha fast eller mjölig potatis till palt.
Hon småpratar med vithåriga damer, ger ett hungrigt barn en banan, lugnar mamman som stressat söker efter svartrot och visar den unge mannen var srirachan står.
Maja kan allt och lite till. När något går henne emot så försöker hon igen. Ett misslyckande betyder ett bryta-ihop-möte med sig själv för att sedan försöka på nytt. Om och om igen.
Majas liv har inte varit, och är inte, utan grus, gropar och skavsår.
I dag den 8 mars lyfts storheter som Fredrika Bremer. Med rätta. Utan henne hade vår pappa eller bror kanske fortfarande fattat beslut åt dig som är kvinna. Eller Rosa Parks som vägrade att resa sig upp och ge sin plats i bussen till en vit man. De sade alla ifrån, och har gjort livet bättre för oss andra, som kommit efter. De ska hyllas.
Du kan heta Florence Nightingale, Marie Curie, Alyssa Milano eller Maja - alla har de något stort gemensamt. Ni gav inte upp när groparna i vägen skakade om er väg. Ni fortsatte.
Men det är lätt att missa vardagshjältarna – Maja.
När hon står på fruktavdelningen i rutig skjorta, med rosiga kinder och öppen blick utgår hon från att världen är vacker. Att ondska bara finns på tv och att orättvisor är till för att rättas till. Att kvinnor har rösträtt är självklart.
I hennes mobil flimrar sociala mediers oproportionerliga nyheter med upprepade hatstormar mot Zara Larsson förbi och en verklighetsfrånvänd Margaux Dietz tar plats i Instagrams flöde. Bianca Ingrosso berättar för Aftonbladet att hon är ”så jävla fucking redo att bli av med sina ätstörningar”. I nästa andetag kan Maja se Biancas underklädesbetäckta kropp affischerad i varenda busskur. På sociala medier skränar trollen ut sin misslur och på nyheterna flyr kvinnor från sina bombade hem. Världen pulserar av intryck.
Att utkristallisera en kompass som ger dig en riktning om vad en realistisk och sund kvinnoförebild är 2023, det är inte lätt.
En sak är dock glasklar. Oavsett om du heter Florence Nightingale, Marie Curie, Alyssa Milano eller Maja - har ni något stort gemensamt. Ni gav inte upp när groparna i vägen skakade om er. Ni fortsatte.
Bland alla dessa storheter finns likheter med Maja. Varför? Kanske för att hon körde upp åtta gånger innan körkortet var hennes, för att hon lärt sig att inte mäta sig med andra. Om hon så behöver tio, två eller fem gånger på sig, gillar Maja läget. Hon slutar inte att försöka. Det är inte lätt, det kostar viljestyrka och tårar. Men som hon själv säger; "Om jag visar att jag klarar det kanske jag kan inspirera någon annan".
Maja kan allt och lite till. När något går henne emot så försöker hon igen. Ett misslyckande betyder ett bryta-ihop-möte med sig själv för att sedan försöka på nytt. Om och om igen.
För det är när Maja tar sig bortom det hon själv trodde att hon klarar av, som hon ler. Till exempel att byta plan på Köpenhamns flygplats. Det är svårt för vem som helst. Men inte för Maja. Hon klarade det.
Den 8 mars är dagen då vi ska lyfta alla kvinnors rättigheter, storheter och mänskligheter. Jag tänker särskilt på Maja. För det är i det lilla som det stora sker.
Den 21 mars 2023 rockar hon inför en skolpublik. Hon ska för första gången berätta om mobbing och hur det är att leva med ett dolt handikapp. Jag kommer att vara där och lyssna.