Theodor Ekenstedt: En avskedsballad till mina älskade AirPods

Okej, först en brasklapp. Jag ser dessa kulturkrönikor som ett slags tidsdokument och eftersom de ofta kretsar kring hur teknik formar samhälle och människa känns det otänkbart att inte ha en ChatGPT-krönika med i samlingen, även om det såklart är väldigt "gjort" av både kreti och pleti. ChatGPT är i vart fall (enligt sig själv) "en kunskapsintensiv maskininlärningsmodell som har utvecklats av företaget OpenAI […] speciellt tränad att kunna generera text som låter som en mänsklig konversation".

Nåväl. Julen är här. Och vet ni vad jag fick för ett par jular sedan av min älskade hustru? Ett par Airpods. Det är – utan överdrift – den teknikuppgradering som förändrat mitt liv mest i vuxen ålder. Alltså, sömlöst parkopplade, trådlösa hörlurar. Men min passionerade affär med mina Airpods har inte varit en dans på rosor – nej, tappade bort fodralet redan första kvällen och det har som satt tonen på förhållandet. Därefter har jag tappat både den ena och andra hörluren, och varit tvungen att byta alltihop också. Totalt två fodral och fem hörlurar – och fler lär det bli.

Så, jag bad först ChatGPT föreviga detta med en haiku med buddhistiska undertoner, men det kändes som att mina hörlurar förtjänar att sanningen kommer ut i sin helhet. Mer av en "tell-all". Bad därför istället om en countryballad med teman om förlust, återförening och avsked.┣Vi bollade upplägget ett par varv och landade i följande: 

Vers 1: Airpods i snön, vart har du tagit vägen // En kall natt i mars, du försvann som en vind // Jag letade och letade, men du var borta // Min lilla vän, jag hoppades att du skulle hitta hem

Refräng: Airpods, mina airpods, var är du nu // Jag saknar ditt ljud, och dina trådlösa funktioner // Airpods, mina airpods, kom tillbaka till mig // Jag lovar att jag aldrig mer ska tappa dig

Vers 2: En månad gick, och du var fortfarande borta // Jag trodde att jag skulle få leva utan dig // Men så, en dag, jag såg dig där du låg // På ett pedistal av tinad snö, du var tillbaka 

Brygga: Jag har tappat dig förut, och det har gjort ont // Vid ett övergångsställe, och i en balja av betong // Men nu är du här igen, och jag tar det lugnt // Airpods, mina airpods, jag är så tacksam

Men så, med tiden, har du blivit sämre // Kanske på grund av hur jag har behandlat dig // Du vill inte ladda längre, och jag förstår // Att det är dags, att låta dig få vila

Refräng: Airpods, mina airpods, var är du nu // Jag saknar ditt ljud, och dina trådlösa funktioner // Airpods, mina airpods, det är dags att säga adjö // Jag lovar att jag alltid kommer att minnas dig