"Jag har inte hunnit träna på att rita människor", säger Therese Åhlund.
En leende Therese Åhlund möter upp i dörren och bjuder in till sitt hem i Kusmark. Här finns öppna ytor, gott om ljusinsläpp och ett rymligt kök, där ett par målningar hänger på väggen och några står uppställda i ett hörn.
– Jag hamnar alltid i köket när jag jobbar. Jag behöver utrymme och vill ha motivet framför mig och se det hela tiden, säger Therese.
Det var i samband med en sjukskrivning 2018 som hon upptäckte tjusningen i att teckna realistiska djurporträtt. Hennes verk har blivit uppmärksammade nationellt och för några år sedan vann hon det prestigefyllda konstpriset Collectors Vision International Art Award.
– Det var så klart roligt men det viktigaste för mig är att mina kunder blir glada, säger Therese.
Hon ritar på beställning och ofta handlar det om ett kärt husdjur som har en speciell plats i kundens hjärta. Therese håller på i timmar med varje liten detalj och hittar alltid saker hon vill förbättra.
Therese Åhlund tycker att ordet "konst" är lite förstört. "Det uppfattas ofta som något flummigt", säger hon.
Med tiden har hon fått släppa en aning på sin perfektionism. Kunderna blir ju nöjda – ofta så glada att de gråter.
– Jag får liksom känna kärleken de har för sitt djur, de blir jättekänslomässiga och när jag får så mycket tillbaka vet jag att det är det här jag ska göra.
Det går att hitta Therese Åhlunds konst i sociala medier. "Men jag är inte så aktiv", säger hon.
När det gäller den aktuella husmålningen i Göteborg, är det ett projekt som Therese ansökte till men aldrig trodde att hon skulle komma med i. Med tanke på hennes konstinriktning blir det en utmaning för henne att "gå loss på en husvägg".
– Jag är ju inte graffitikonstnär. Det är oftast abstrakta konstnärer som målar stora ytor. Jag borde kanske måla något annat än jag brukar eftersom jag inte har den tiden att lägga ner, men jag antar att de vill ha min stil. Det finns inga krav och jag har bestämt mig för att ha kul och njuta, säger Therese.
Konstnären Therese Åhlund är uttagen i ett projekt som går ut på att måla husväggar i stora städer. "Jag tackar ja till allt hur obekvämt det än blir", säger hon.
Platsen är Drottninggatan och hon får sju kvadratmeter att fylla med hur mycket eller lite hon vill. I skrivande stund är det fortfarande oklart vilket motiv hon väljer men en sak är säker – någon improvisation blir det inte.
– Nej jag är ju perfektionist så när jag åker kommer jag att vara helt klar i vad det ska bli. Möjligheten finns också att ta med sig något som är färdigt och montera på väggen. Kanske en bild och en text jag tycker om. Men det är ändå en känsla i att bara gå loss på något. Det skojade vi om på Ådells när Sara kulturhus byggdes: "tänk att ta en penna och gå och rita på det där trähuset", säger Therese och skrattar.
Hon tror att den offentliga konsten betyder mer för människor än vad de tänker på, och att färg och form påverkar de flesta men i olika hög grad.
– Jag kan tycka att ordet konst är lite förstört, det uppfattas ofta som något flummigt. Om jag säger till folk att jag är konstnär kan en del reagera som om det är något man inte kan vara. Men när jag visar dem vad jag faktiskt gör får jag ett annat bemötande, säger Therese.
"Det bästa motivet är djur. Att försöka fånga en blick och en själ", säger Therese Åhlund.
För Therese finns det inget flummigt i det hon gör. Med höga krav på sig själv och en tendens att aldrig nöja sig har hon drivit sig själv framåt och hittat sitt kall.
– Det bästa motivet är djur. Att försöka fånga en blick och en själ, säger Therese.