”När jag målar vill jag bara måla. Jag har ett mål och det är att göra en bra målning,” konstaterade Sture Meijer i en intervju med Norran.
Insikten att han skulle bli konstnär kom redan vid 17 års ålder, berättade Sture Meijer i en intervju. Eller skulle bli förresten. Han var. Han citerade författaren Lennart Hellsing på den frågan.
– Vad skulle jag annars göra?
Den unge Sture ringde sin chef på Rönnskärsverket och meddelade honom det beslutet: han skulle satsa på att måla på heltid.
Fast det gick inte så bra i början, friheten blev för stor och penseln rörde för sällan duken. Men han insåg snart hur han kunde råda bot på problemet och skapade hårda arbetsrutiner för sig själv. Fem dagar i veckan kunde man finna honom i sin ateljé på gården i Kåge.
Ibland blev det fem timmar om dagen. Ibland fler. Han beskrev sig själv som en person som aldrig ”varit utan idéer eller gått mot en vägg”. Det ledde till att han blev fantastiskt produktiv. Produktionstempot ledde till att tavlor trängdes i ateljén och att ett alster emellanåt målades över ett annat.
– Inga målningar går säkra så länge de är i ateljén, konstaterade konstnären.
Den som äger en Meijer-tavla kan alltså ha förmånen att äga två verk i ett. Eller kanske till och med tre.
Hans konst pryder stora delar av Skelleftebygden vilket har lett till att de allra flesta Skelleftebor nog känner igen en Meijer-tavla när de ser den. De finns tillgängliga i lokala byggnader, på företag och det finns en fast utställning på Nordanå som visar en stor del av hans alster.
Men hans konstnärskap sträckte sig även utanför hembygden och han finns bland annat representerad på Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och han stod för utsmyckningar runt om i landet.
Sture Meijers konst influerades till stor del av naturen men också av litteraturen och de flesta åskådare skulle nog säga att hans alster har något mörkt och allvarsamt över sig. Det ligger naturligtvis i betraktarens öga men när konstnären själv skulle svara på varför han inte kunde skapa något ”muntert” förklarade han att han visserligen kunde börja måla något ljust, men så plötsligt var det där igen, mörkret.
Sture Meijer intill tavlan "Dockmakerskan".
Han berättade en gång för Norrans reporter att svart var älsklingsfärgen, ”Men det får du inte skriva, då tycker folk att jag är tokig!” konstaterade han.
Sture Meijer somnade stilla in i Kåge och sörjs närmast av hustru Eivor och sönerna Johan och Bo.
Norran har fått godkännande av anhöriga att publicera namn och bild.
Rättelse
Under söndagen den 3 december fanns en bild på en annan person av misstag inlagd i denna artikel. Norran beklagar misstaget. På lördag kommer ett reportage om den utställning som invigs på söndag med målningar av Sture Meijer.